Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Literatur - Byron, Himmel och jord, anm. af A. L. - Henry Gréville, Väninnan, anm. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
literatur.
möta oss och att enskilda bland dem hänrycka oss till högsta
beundran. Men det hela rör sig dock för mycket utom
fattlig-hetens gräns och förlorar sig i det måttlöst ohyggliga. Vi
drifva på ett strandlöst, stormigt haf, och ångest och
beklämning låta oss ej komma till någon njutning»). — Ehuru vi
måste instämma häri, räkna vi dock alltid för en vinst, när ett
’— äfven mindre betydande — verk af en stor skald införlifvas
med vår literatur. Och öfversättaren har i denna uppgift lyckats
särdeles godt, i synnerhet hvad beträffar blankversen, som är på
en gång ledig och trogen. Att han icke bundit sig vid
versradernas antal, förtäuka vi honom lika litet här som i den
rimmade versen, den vi likväl af ett annat skäl måste anse något
mindre lyckad. Öfvers, har nämligen försummat originalets
konstrikt slingrande riinflätning, hvilken i dylika hymniskt
brusande, stroffria sånger ej obetydligt bidrager till den
dityrambiska flygten. Såsom prof är det nog att anföra några rader
från sid. 6, der öfversättarens rimschema är: a b b a a c c d d ....,
originalets mera rikt och inveckladt: abccbcaa...; öller från
sid. 49, der öfvers, har: ababcddceeff. . Byron deremot:
abcbdeedfccff. . . Språket är rent och metern god. Att
öfvers, användt några tonlösa rim (outgrundlig, e\\gey
förbarmande) skulle vi klandra i ett svenskt origalpoem, men ej i en
öfversättning från ett mönster, som sjelft öfverflödar af
oegentliga rim.
Henry Gréville. Väninnan. öfversättning af E. F. Lönnrot.
Stockholm, J. Seligmann & Comp. 1879. 1, 75.
Få författarinnor torde p°i senare åren i så hög grad hafva
inom kort tid vunnit en allmän och välförtjent popularitet som
den, hvilken döljer sig under den manliga pseudonymen »llenry».
Det är icke blott den angenäma stilen, icke blott den
naturtrogna skildringen af så väl karakterer och själsrörelser som
yttre scener och tilldragelser, hvilka åt henne förvärfvat detta
rykte, utan det är må hända ännu mer den omutliga rättskänsla
och den tro på det godas seger, hvilka framlysa i alla hennes
arbeten och göra dem till en ej endast estetiskt underhållande
utan äfven moraliskt stärkande läsning. Denna rättskänsla, som
upprätthöll äfven de betänkligaste situationer i de ryska
skildringar, hvilka under namnen »Raissas pröfningar» och »Sonja»
nyss förut blifvit till svenskan öfverflyttade, stegrar sig i
»Väninnan», der förf. förlagt handlingen till Paris, ända til\ en
storartad sedlig indignation, hvilken ined föraktets ironi
brännmärker det fromma högmod, som under den kristliga vänskapens
mask bemantlar en brottslig kärlek och i sin »fullkomlighet» ej
ryggar för att låta egenkärlekens sofistik .försvara sjelfva äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
