Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frågan om byzantinernas historiska betydelse, af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75 frågan om byzantinerna8 historiska betydelse.
något öfverspända. Men synpunkterna äro så olika, och
historien har ännu icke fält sin dom.
Blygsammare och för oss fattligare ljuder numera talet
från ett annat håll, från det moderna Grekland, som icke
blott är den karrikaturartade parlamentarismens och de
periodiskt återkommande ministerkrisernas förlofvade land,
utan äfven en härd för ett i hög grad aktningsvärdt
intellektuelt arbete. Det var en tid, för mycket länge sedan,
då hela den bildade verlden följde det ädla grekiska
folkets frihetssträfvanden med de varmaste välönskningar och
de djerfvaste förhoppningar, stundom med något understöd
i råd och dåd. Men sedan man lyckliggjort det samma
med bayersk byråkrati och fransk konstitutionalism, sedan
man insnört den unga statskroppen i en tvångströja af snäft
tillskurna gränser, som hämmat dess friska blodomlopp och
alstrat en sjuklig stockning af öfversvallande andlig kraft i
dess hjerta, brännpunkten för hela levantens intelligens,
sedan hafva de förre filhellenerna aldrig upphört att förvåna
sig deröfver, att det återuppståndna Hellas icke fostrat
några vederlikar till Perikles och Epaminondas, till Plato och
Sophokles. De svärmiska sympatierna hafva slagit om i
sin motsats, och för de europeiska kabinetten är det lilla
oregerliga konungariket ett besvärligt styfbarn, som man
skrämmer till tystnad med hårdhänd aga eller afspisar med
några snålt och ovänligt tillkastade smulor från
begrafnings-kalaset efter den ännu icke aflidne sjuke mannen. På sin
höjd låter man det någon gång figurera i ett hörn på det
diplomatiska schackbrädet, och en Gladstone eller en
Waddington finner väl stundom sin räkning vid att smeka de
athenske framtidsmännens hugskott för att sätta sina
politiske motståndare i en tillfällig förlägenhet. Men dessa
hugskott tager dock ingen sansad statsman på fullt allvar. Det
måste ju också vara en barnslig dårskap att våga tänka
högt om sin nationella uppgift, då man icke kan räkna
kusinskap med en enda stormakt. Det båtär föga, om man
kan hänvisa till en historia, kanske ärofullare än någon
annan, till förfader, utan hvilkas bragder den nutida odlingen
vore helt enkelt otänkbar. En slik andryghet är i sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
