Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frågan om byzantinernas historiska betydelse, af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 frågan om byzantinerna8 historiska betydelse.
äfven emot senaten och legionerna, hvilka i österlandet
saknade ryggstöd hos de latinska traditionerna.
Men för att kejsardömet skulle vinna föryngrad
lifskraft, var det icke nog med ett orientaliskt hofceremoniel,
icke ens med en systematiskt genomförd organisation af
den byråkratiska förvaltningen: det måste äfven helgas af
något annat än den nakna styrkan, sedan successionen af
det romerska folkets suveränitet öfvergått till en tom
kanslifras, och man icke längre kunde göra intryck genom de
lefvande eller döde herskarnes apoteosering. Denna helgd
kunde endast nås genom anslutning till den i förföljelserna
härdade kristendomen, som likväl åter måste uppfostras och
disciplineras, för att kunna fylla sin nya bestämmelse
såsom hela den menskliga samhällsordningens värn. Under
Konstantin befinner sig kejsardömet ännu, så att säga, på
indifferenspunkten emellan det nya och det gamla. Han
tyckes fortfarande tro på möjligheten af en gemensam
formel, i hvilken kristen och hednisk gudsdyrkan kunna
förlikas, de religiösa ceremonierna vid den nya hufvudstadens
invigning bära en tvetydig prägel, men derjemte
sammankallar han det första allmänna kyrkomötet, och i -det
bekanta, omtvistade yttrande, som hans biograf Eusebius har
bevarat, framskymtar teorien om den verldslige herskarens
biskopskall. Motsatserna måste likväl utkämpa en
afgörande strid med hvarandra. Sålunda följer, närmare trenne
århundraden igenom, en hel rad af revolutioner, som höra
till de betydelsefullaste företeelserna i verldshistorien och
hafva qvarlemnat ännu i dag tydliga spår inom alla det
menskliga lifvets områden. Medan forntidsdyrkarnes
förtviflade restaurationsförsök tillbakaslås, arbeta alla tidens
andliga och materiella krafter, midt under förhärjande krig
med de frambrytande barbarerna, på det stora verket att
uppbygga en ekumenisk kyrka. Man måste vara fangen i
triviala rationalistiska fördomar, för att i dessa storartade
rörelser se endast teologiskt bokstafsgräl och en för
samhällets verkliga intressen blind fanatism. Utan att tala
derom, att religionen äfven under reformationens
uppåtsträfvande tidehvarf och till och med i våra dagar utgör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
