Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - J. R. Pallin, Lärobok i Nya tidens historia, anm. af Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatcr.
121
i en väl afrundad återblick. Slägttaflor förekomma vid gifven
anledning. Vigtigare årtal äro utsatta i kanten. Synkronistiska
tabeller öfver hufvudhändelser och hufvudpersoner i de förnämsta
landens historia underlätta öfversigten af samtida tilldragelser.
Till sist äro regentlängder bifogade. Mot hela denna noga
genomtänkta uppställning torde i princip och utförande intet finnas
att anmärka.
På uppgifternas noggrannhet och riktighet kan nian, så vidt
vi hafva funnit, tryggt förlita sig; och vi frukta, att det skulle
vara lönlös möda att jaga efter något fel i detta hänseende.
Äfven synes förf. kunna ined fog göra anspråk på det
erkännandet, att han med oveld tecknat händelser och personer,
att han låtit detta vara detta och ej lockats af sympati eller
antipati till orättvisa mot den ene eller den andre. Detta
ådagalägges äfven af de karakteristiker, som förf. gifver öfver flere
framstående personligheter. Härvid beröra vi ett område, der
läseboken kan anses vidtaga, då läroboken väl icke lemnar
utrymme för utförligare karakteristiker och skildringar. Med
blicken fäst på läseboken, undertrycka vi derföre den anmärkningen,
att Luthers storartade uppträdande på riksdagen 1521 icke kan
sägas vara lifligt skildradt; men då flere personers karakter
tecknats, kunna vi påpeka, att med några detta icke är förhållandet.
Visst är, att en persons handlingar och hållning gifva en inblick
i hans skaplynne; dock synes oss det karakteristiska uti Luthers
personlighet hafva bort framhållas: förf. omtalar egentligen blott
de själsstrider, som bildade honom till reformator. Ej heller
äro Zvingli och Calvin karakteriserade, hvilket dock torde bero
derpå, att lärjungen i kyrkohistorien får kännedom om dessa store
män. Den ärlige Johan Fredriks af Sachsen och den lidelsefulle
Filips af Hessen egenskaper tecknas lika litet som det skaplynne,
hvilket utmärkte den rikt begåfvade, ärelystne Moritz af Sachsen.
Ignatius Loyola, inkarnationen af den nylifvade katolicismen,
framträder ej med sina markerade drag. På anekdoter är förf.
rätt sparsam.
Sin opartiskhet ådagalägger förf. ej blott vid bedömandet
af personers karakter och de politiska förhållandena, utan äfven
vid behandlingen af religiösa frågor. Den sedligt kristliga anda,
som herskar i hr P:s historia, hindrar honom ej att påpeka de
goda verkningarna af upplysningsliteraturens inflytande. Dock
kan anmärkas, att förf. ej målat nog mörk den bakgrund, mot
hvilken upplysningstidens författare afteckna sig, och som bidrog
dertill, att åtminstone flere af dessa män kämpade i skymning
och, i sin ifver att fora menskligheten framåt, med sina hugg
ej blott träffade missbruk och orättfärdighet utan äfven
mensklighetens dyrbaraste andliga arf.
Ny Sv. Tidskr. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
