Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - M. G. Schybergsson, Underhandlingarna om en evangelisk allians åren 1624—1625 anm. af C. Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatcr.
129
mark korsat hans första plan. Af hänsyn till Generalstaterna
men framfor alt af intresse för protestantismens sak, som han
hvarken kunde eller ville öfvergifva, ej minst därför att den
tillika var Sveriges, uppgjorde hau en nv plan. I Tyskland ville
han ej uppträda, naturligtvis mest därför att det ej kunde ske
utan sammanstötningar med Danmark. Meu han förklarade sig
villig att med provinsen Preussen till operationsbas föra kriget
i och genom Polen mot Österrike, dock endast på det vilkor,
att de förbundne gingo in på de fordringar för kriget som han
uppstälde. Ty han var icke den man, som lät af några
förespeglingar locka sig in i vidtutseende företag, för att sedan
öfvergifvas. Den som går till tidens källor känner sig slagen af
den motsats, som de svenska statshandlingarna med deras klara
atredningar och detaljerade förslag erbjuda emot lösligheten och
oklarheten i öfriga staters uttalanden. Redan i denna skarpa
beräkning af de militäriska och finansiella resurserna skönjer man
tydligen olikheteu mellan Gustaf Adolf och Kristian samt
förklaringen af den motsatta utgången af deras företag.
Vid detta sitt anbud fasthöll Gustaf Adolf, äfven sedan han,
efter fåfäng väntan på öfriga makters svar, gått öfver till
Livland, för att kämpa sin egen strid med Polen. Men icke ett
jota skänkte han efter i de militära fordringar, som han ansåg
vara oundgängliga. Huru rätt han härutinnan handlade, därpå
blef Kristian IV ett lefvande exempel, då denne förblindad af
afundsjuka och bländad af en äregirighet, som såg hvad den
hoppades och blundade för hvad den ej ville se, inlät sig i
striden, utan att hafva beräknat eller försäkrat sig om medlen. Eng
lands bidrag dels dröjde dels uteblefvo, och kongressen i Haag
om hösten 1625 öppnade hans ögon. Författaren visar oss,
med hvilken hänsynslöshet Danmarks intressen här behandlades
af de engelska statsmän, som mest af alla arbetat att draga
Kristian i striden. Han lemnades så godt som ensam att
utkämpa en strid, som han icke var på något sätt vuxen.
För-blindelsen stod honom dyrt, ty kriget undergräfde hans politiska
ställning och afgjorde i motsatt riktning den fråga om Sveriges
eller Danmarks öfvermakt i norden, som han hoppats just genom
kriget lösa till Danmarks förmån. Det var den hämnande
vedergällningen för en politik, som ville vara stor och i viss mån
ej häller saknade ansatser därtill, inen som i djupet var
kortsynt, inskränkt och småaktig.
Vi hafva hunnit till slutet af författarens arbete och lägga
det ifrån oss med tacksamt erkännande af det nya bidrag,
hvarmed han riktat vår historia. Några anmärkningar hafva vi vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
