Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - H., Noveller; Claës Lundin, Gamla kort; Gustaf Björlin, Elsa; anm. af R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litbratür.
131
bildade allmänhet. Det är hufvudsakligen genom Ny Illustrerad
Tidniug, som denna fått stifta första bekantskapen med hennes
noveller, hvilka hon sedan samlat och utgifvit i bokform och hvaraf
den tredje samlingen föreligger. Vi erinra från de förra
samlingarna om En madonna af Tizian (den första i N. I. T.
meddelade af H., tryckt 1871), En barmhertighetssyster, Lamungen,
Grefve Kiirks äfventyr m. fl. Tredje samliugen innehåller fem
noveller: Lucia, En natt under jagttiden, Paul Erlings lustfärd,
Efter tio år och Minne från en badresa.
Det utmärkande för H:s författarskap är att hon i likhet
med Paul Heyse (med hvilken mästare hon ej är så litet
befryndad och hvilken hon i sina bästa skildringar kommer nära —
om imitation kan ej blifva fråga —) vanligen till hjelte eller
hjeltinna (det senare företrädesvis) väljer en person med rik
begåfning och med egendomligt utveckladt själslif, hvilket i alla
sina skiftningar framlägges för läsaren i en rad af fängslande,
lifsvarma, med fin konstnärlighet utförda taflor. Se Lucia i
novellen af samma namn, Ava i »Efter tio ftr», fru Kerner i »Minne
från en badresa», äfvensom Ivar i »En natt under jagttiden».
Skulle’ en eller annan läsare äfven mot H. vilja anmärka en väl
mycket herskande salongsmessighet, ligger orsaken härtill
merendels i den sfer der de handlande personerna röra sig, och
tröttar sådant än understundom, så har man rik ersättning i de
tina karaktersteckningama, den ovanligt målande och lifliga, men
likväl så lugna stilen och, framför allt, i de ypperliga
naturskildringar, som litet emellan förekomma. I sådana skildringar är
H. verkligen en mästare. Vi kunna ej neka oss nöjet att här
anföra en sådan ur »En natt under jagttiden».
»..... det började lida mot aftonen. Det hade varit en
stilla och mild dag med mulen himmel. Emot den violettgrå,
regnfulla luften stodo de mångfaldiga trädbevuxna landtungorna
längs med sjön i fina silfvergrå toner som på ett kopparstick.
Sjön var spegellugn, och sönderslitna lätta skyar sväfvade utan
vind fram öfver himlen. Björk och enbuskar doftade starkt,
såsom då man väntar åska, och en gång på eftermiddagen
började verkligen stora grftvioletta skyar att samlas vid horisonten
och ett svagt mullrande långt i fjärran genomlöpa dem, men
äfven de upplöstes och drefvo undan, och solen sjönk ned under
ett kort, ljumt regn, hvarefter allt igen vardt stilla».
Det är knappast möjligt att kunna måla bättre med ord.
Öfverallt hos H. märker man den tänkande konstnären och
det hvilar öfver hennes berättelser, trots enskilda sceners
dramatiska liflighet, ett akta episkt lugn som en klarblå himmel
öfver ett skönt sommarlandskap. Också är den stämning de
väcka i läsarens själ en mild, harmonisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
