- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1880 /
132

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

literatur.

Sågo vi i H. en andlig själsfrände till Paal Heyse, så
återfinna vi i författaren till »Gamla kort» en nära slägting till vår
egen ovärderlige August Blanche. Det är samma goda lynne,
samma lifliga, underhållande berättargåfva i dessa skizzer, som
lånat form och bititel från författaren af »Bilder ur verkligheten».
Om också stilens blixtrande qvickhet och förmågan att i slående
korthet gifva en hel karakteristik frångå den förre, återstå i alla
fall i många aktningsvärda egenskaper: deri fina
iakttagelseför-rnågan, den raskt, men säkert gjorda konturteckningen af
karaktererna, den verkligt förträffliga, spirituella stilen, som vi
föröfrigt sedan länge varit vane att finna hos märket C. L., ocli
slutligen den tendens, som genomgår arbetet, den äkta
frisint-hetens och humanitetens, som ofta med direkta utfall vänder sig
mot det myckna dåliga och förvända i det nu varande
samhällslifvet, men detta på ett sätt, som passar fullkomligt in med det
resonnemangsartade i berättelsernas ton för öfrigt, aldrig stvltar
upp sia: till predikan och derför ingalunda står i strid med
det hufvudsakligen konstnärliga intresset. Läsaren finner
sålunda här ämnen både att roa sig åt och att, om han det vill,
anställa allvarliga betraktelser öfver, och om han ej är allt för
belåten med verlden, sådan hon nu är, bör han kunna
uppriktigt glädja sig åt de satirens pilar, som här måttas åt iner eller
mindre lumpna representanter för skilda samfundselement.

»Elsas» författare, hr Björlin, har med denna berättelse »från
hexprocessernas tid» tagit ett ytterligare steg på den bana han
beträdde med romanen »Carl Svenske», ett afgjordt steg framåt,
enligt vårt förmenande. Skildringen af denna i andligt afseende
så upprörda tid är inom de inskränkta gränser ämnet angifver
lyckligt utförd och lemnar ett lefvande intryck i läsarens bröst.
Det är också det berömvärdaste i boken. Ty med
karakters-teckningen af de förnämsta handlande personerna har förf.
lyckats vida mindre och vi finna knapt någon bland dessa, som
träder fullt klart fram som lefvande person — onekligen en brist
i förf:8 poetiska fantasi, som måste anses vara af betänklig art,
då han eljest synes vara rätt säker i formgifningens konst och
inan sålunda näppeligen kan skylla på de svårigheter, på hvilka
eu nybörjare pliigar stupa. En och annan obetydlig biperson
har lyckats förf. bättre, men detta kan knapt anföras till beröm,
då en Lätt utkastad skizzering ej erfordrar någon högre grad af
talang. På grund af de icke få verkliga förtjensterna i hans
bok hoppas vi emellertid att författaren måtte fortgå på den bana
han kan sägas med framgång hafva beträdt. Svårigheterna äro
många, få om ens någon kan öfvervinna dem alla, men den
fosterländska dikten behöfver förstärkning och ingen dugande
talang får sky att offra sina bästa krafter på den plats der de
bäst behöfvas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:21:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1880/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free