Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - O. C. Sylwan, Vetenskapens evangelium eller Det medvetnas filosofi, anm. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatcr.
135
der förf. kallar sig sjelf »En olärd» (först i baken på boken får
man veta, att den olärde heter Sylwan och är artillerimajor), och
densamma visas äfven genom åtskilliga sanningar, dem han
troligen af blygsamhet insatt i helt andra tankeföljder, men hvilka
lämpligast tillämpas på honom sjelf. Till exempel följande:
»Omdömet kan vara en reflexverkan af de retningar som
åstadkomma foreställningarna, liksom hostning af en retning i strupen»
(s. 16). »Det är farligt att försöka sig i språkets filosofi, då
man ej har en redigare tankegång än författaren till
ifrågavarande afhandling. Det är som att plöja med Aietes* tjurar
och s& draktänder. Deraf uppstå väldiga lögngestalter, som vända
sig mot sånirg8mannen, så framt han ej har den vises sten att
kasta in bland dem; tv i så fall vända de sig mot och förgöra
hvarandra» (s. 25). »— — ingen kan förstå ett högre tillstand
än det, hvari han sjelf befiuner sig» (s. 32).
På författarens språksnille och spekulativa skarpsinnighet
lemnar följande mästerliga syllogism ett Öfvertygande bevis: »Då
det sanna icke kan förgå eller bortfalla, och vi måste -kalla den
falsk, som faller eller har benägenhet att falla, likasom vi kalla
den glömsk som glömmer eller har benägenhet att glömma, den
dolsk som döljer, hätsk som hatar o. s. v., så måste vi säga,
att det sanna är icke falskt eller icke fallande. Det icke fallande
är na antingen stående eller hängande, liggande, sittande 111. m.
Då nu vidare det sanna afser innehållet i en företeelse och vi
kalla en sådan sann oafsedt den form, i hvilken hon ter sig
för oss, eller det som hänger, sitter eller ligger på henne, blott
hon för oss alltid står qvar, så kunna vi för att begrähsa det
sanna och derom få begrepp säga, att det sanna är det som står,
hvilket alltid måste vara varande eller blifvande, emedan en
företeelse icke kan på en gftng både stå och falla, samt vi måste
dela företeelserna i anseende till deras befintlighet i varande och
icke varande, af hvilka de sednare måste vara antingen blifvande
eller fallande. Det söm för tillfället finnes tillägga vi i
allmänhet egenskapen verklig, men då detta ord måste beteckna något
som är likt ett verk eller tillhör ett sådant och således
förutsätter en verkmästare, så kunna vi ej säga, att det verkliga är
varande, utan det måste vara antingen blifvande eller fallande.
Det verkliga kan nu ej vara stående, ty då skulle det ju kallas
sant och måste derför tillhöra det icke stående. Dit måste äfven
lögnen höra, emedan vi alltid med detta ord beteckna något som
icke är sant. Härmed kunna vi dock ingenting afgöra om
lögnens blifva eller falla. Sammanfatta vi det ofvan sagda
angående betydelsen af orden sann, falsk och verklig, hafva vi
således:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
