Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - O. C. Sylwan, Vetenskapens evangelium eller Det medvetnas filosofi, anm. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
literatur.
»Det sanna är det som står och är varande eller blifvande.
Det falska är det som faller eller det fallande.
Det verkliga är icke sant och antingen blifvande eller
fallande» (s. 33—4) —.
Sedan vi sett, huru förf. tolkar det sannas filosofi, vilja vi
nu äfven något litet tentera honom i det skönas. Som bekant
har utfinnandet af rätta ursprunget till begreppet »tragedi» varit
underkastadt svårigheter. Bah! — tänker den tappre
artilleri-majoren — det måtte väl inte vara värre än att kommendera ett
batteri eller afbrösta en kanon! Och dermed ger han sig i
elden, sålunda: »Tolka vi ordet tragedi, som ju kommer af tragos
bock och ode sång, efter orden, så bör det betyda bockens sång.
Egenskapen tragisk bör då tilläggas den, som har benägenhet
för bocken, eller lyssnar till och låter sig ledas af bockens sång.
Då nu vid Dionysosfesterna i Grekland, från hvilka skådespelen
sägas leda sitt ursprung, maskering och anuan förklädnad,
hvaribland insvepande i bockhudar, begagnades, så torde man kunna
betrakta bocken såsom symbol af den, som idkar förklädnadens
eller förställningens konst, d. v. s. af den falska känslan eller
ormen, för hvilken grekerna voro mycket utsatte och soin ofta
framträder i deras skalders gudagestalter» (s. 408). Förf.
glömmer att omtala, huruvida han anser sig sjelf för en tragisk figur.
Att han har benägenhet för bocken, bör man icke betvifla, sedan
han i det föregående stångat i hjäl en ràängd filosofiska skrifter,
alt ifrån Grubbes filosofiska sedelära ända till Sjöberg &
Klintbergs lärobok i logiken. Och att han idkar förklädnadens eller
förställningens konst, visar han ju genom att leka kurra gömma
med läsaren, i det han först på slutet talar om hvem han är —
den glada skälmen!
Men alt det anförda är emellertid bara projektiler från
futtiga mörsare och lättare fältpjeser. Först på slutet affyrar
majoren sitt fjerrskjutande, svåra positionsartilleri. Så här gnistrar
han och sprakar i apokalyptiskt rus: »Sedan jag genom de
indiske filosofernas byggnad blifvit upplyftad till himlen och der i
idé verldens förgård, begrepps verlden, krossat det odjur, som kallas
menskliga tänkandet, hvilket bevakat idéen om vetenskap, som
der hållits fången, löst henne ur hennes fjettrar och blifvit med
henne förmäld, liksom Perseus med Andromeda, samt med henne
vid min sida genomflugit idéernas och skönhetens verld; så
sänder jag härmed från mitt fäste i himmelens sky neder till
jorden det barn, som blifvit oss födt under färden, och som
derför kan sägas vara en menniskas son, som kommer ur
himmelens sky».
Denna tirad ger, som man finner, ändtligen åt den nyfikne
läsaren lösningen på hela arbetets gåta. Huru förf. sedan skå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
