Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Förvarsfrågan inför 1880 års riksdag, af Gustaf Björlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvarsfrågan inför 1880 års riksdag.
i 51
utbrott. Men detta gynnsamma förhållande kan lätt ändras.
Bryter fienden öfver gränsen och besätter vissa landsdelar,
lyckas han vidare afskilja andra från deras förbindelser med
hären, kan den beräknade tillgången af ersättningsfolk och
depoter ganska ansenligt varda minskad. Inseende de
svårigheter, som i sådant fall skulle uppstå för härens ledning,
föreslog Kongl. Maj:t, i nu förkastade värnpligtslag, att
be-väringen skulle ökas äfven med ett andra uppbåd,
omfattande alle vapenföre män mellan 27 och 32 års ålder. Desse
skulle likväl icke af konungen vid krigsfara inkallas, förr
än han statsrådet hört och, så vida riksdagen ej vore
samlad eller inom tretio dagar skulle sammanträda,
riksdagskallelse låtit utfärda. Beväringens andra uppbåd skulle icke,
utan riksdagens medgifvande, få föras utom de förenade
rikenas gränser.
I allmänna folkrätten har den grundsatsen på senare
tider gjort sig gällande att endast den bör anses såsom
krigsman, hvilken enligt det krigförande folkets lagar har
rätt eller pligt att bära vapen mot fienden, samt att hvarje
annan af dess medlemmar, hvilken sätter sig till väpnadt
motvärn, kan straffas som vore han en simpel mördare
och saklöst nedskjutas. För att bereda svenske män, som
i händelse af krig vilja gripa till vapen mot fienden,
folkrättsligt skydd, och på samma gång i fredstid förbereda
det, icke minst i vårt folkfattiga och vidsträckta land,
vigtiga ortförsvaret, föreslog Kongl. Maj:t, i nu förkastade
värnpligtslag, dess utom, att hvarje svensk man mellan 20
och 40 år, hvilken icke tillhörde hären eller flottan, skulle
vara skyldig att deltaga i den landstorm, som kunde inom
de olika landskapen varda uppbådad. Landstormen skulle
endast tjenstgöra under krig och till hemortens försvar,
efter af konungen derom i statsrådet fattadt beslut, samt
ej få föras utom eget och tillgränsande regementes område.
I det föregående nämda stadganden skulle endast
hafva verkat i krigstid. De skulle icke hafva pålagt vårt
folk någon ökad börda i fredstid, än mindre öfvat någon
hämmande inverkan på fredens värf. Helt säkert skola de
varda konungs och riksdags första beslut, om så olyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
