Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Förvarsfrågan inför 1880 års riksdag, af Gustaf Björlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
försvarsfrågan inför 1880 års riksdag. i 51
hände, att vårt land, i sitt nu varande oförberedda
försvarstillstånd, anfölles med krig. Ty, såsom Hans excellens
statsministern, friherre De Geer yttrade under
remissdebatten i Andra kammaren, skulle krig utbyta, »torde väl ingen
tvekan uppstå, om vi böra anlita de tillgångar af
vapen-dugligt folk, som vi ega, för att försvara oss.»
Förmodligen skall heller ingen svensk man tåligt underkasta sig
en fiendes godtycke, utan att först hafva pröfvat
vapenskiftet med honom. Men lika säkert som det är, att det
obändiga sinnelaget hos vårt folk skulle, under krig inom
våra egna gränser, gifva anledning till många hårda
utpressningar, månget vedergällningens blodsdåd från fiendens
sida, lika säkert är att det skall mana det samma att,
enligt fädernesed, i talrika flockar skynda till härens
understöd, då konungens bud kallar. Men dessa hjelpskaror äro
icke blott oöfvade, utan sakna äfven hvarje tillstymmelse
till ordning. Äfven om riksdagen vid krigets utbrott skulle
godkänna de strängaste lagbud för deras uppkallande, skola
de på långt när icke kunna tillföra hären den styrka, som
han skulle hafva vunnit, om hvarje vapenför medborgare
redan i fredstid varit påräknad och mönstrad samt haft sin
post anvisad, der han skulle strida. Bestämmelsen att hvarje
svensk man mellan 20 och 40 års ålder skulle vara pligtig
att värna sitt fosterland, har, genom värnpligtslagens
förkastande, ty värr ännu icke fått sitt rum i svensk lag.
Förr än detta skett kan vårt folk icke klaga, om krigets
olyckor skulle krossa det, förr än detta skett eger det icke
rätt att yfvas öfver fäderneärfd frihet, hvilken det synes så
föga sätta värde på.
En annan vigtig fördel hade genom denna
bestämmelse vunnits, en fördel, så mycket mer värd vår
uppmärksamhet, som han karakteriserar, kan man säga, hela
värnpligtssystemet. Nu för tiden händer det nämligen icke
sällan, att våra värfvade soldater kapitulera endast för
några få år i sänder. Månge bland dem förnya icke heller
sin kapitulation, då de uttjenat sin tid, utan återgå till det
fredliga förvärfvet. Antalet sådane fullt krigsbildade
soldater, som finnes inom befolkningen, är svårt att noggrannt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
