Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Förvarsfrågan inför 1880 års riksdag, af Gustaf Björlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvarsfrågan inför 1880 års riksdag. i 51
makt i betänklig grad skulle varda minskad. Också aflät
Kongl. Maj:t redan följande dag sitt svar. I det samma
framstäldes den frågan, »huru riket skulle försvaras och om
den nuvarande krigsmakten dertill ansåges tillräcklig».
Riksens ständer afgåfvo sitt svar härpå först den 28 April.
Under vilkor att all privilegierad jord blefve extraroterad,
för att vid krigstillfälle uppsätta manskap, afsedt till de
ordinarie regementenas förstärkande, gåfvo de Kongl. Maj:t
rätt att uti riket utskrifva högst 50000 man
förstärknings-manskap till arméns komplettering och förstärkande,
hvaremot all vargering och fördubbling borde upphöra. Riksens
ständer utgingo härvid från den enkla och naturliga
grundsatsen: »att hvarje medborgare i staten, som dertill eger
krafter och förmåga, ovilkorligen är pligtig, att utan allt
slags afseende på stånd, börd eller vilkor gemensamt bidraga
till ett älskadt fosterlands värjande, enär det af fienden
hotas eller anfallés».
Missnöjet med förstärkningsmanskapets uttagning vardt
emellertid mycket stort i de fleste delar af landet. Det
uttogs nämligen medelst lottning, men med rättighet för
den utlottade att lega annan man i sitt ställe, hvadan
pligten i viss grad kom att förvandlas till penningeskatt och
tyngden af bördan sålunda att falla på den fattige. Kongl.
Maj:t framlade derför vid urtima riksdagen i Örebro förslag
till en »ny inrättning af förstärknings- eller
beväringstmn-skapet». Med några obetydliga ändringar vann detta
förslag riksdagens bifall, som dervid med stor enhällighet
uttalade sitt uttryckliga gillande af grundsatsen om allmän
personlig krigstjenstskyldighet, utan afseende på stånd, bord\
vilkor eller egande jord. Särskildt bör nämnas att i
bevä-ringsförfattningen infördes, på riksens ständers särskilda
yrkande, det stadgandet, som ännu finnes qvar, att
bevärings-skyldig rust- och rotehållare skall ega rättighet att sjelf
inträda i krigstjenst för sitt rusthåll eller rote, med frihet
för honom att afgå efter beväringstidens slut, — och torde
detta stadgande allena vara fullt afgörande bevis derför,
att rust- och rotehållarnes under senare tider förmenta
frihet från allmänna beväringspligten icke, vid den tid då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
