Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ex tafvel-historia.
165
seenden typisk for de smärre italienska renässanshofvens.
Å ena sidan ett lifligt deltagande i den yttre politikens
ändlösa förvecklingar, å den andra de blodigaste
misshälligheter inom familjen sjelf; jämte allt detta det lifligaste
intresse för den högre bildningen och konsten i förening
med ett storartadt mäcenatskap. Här såsom öfverallt i
renässansen de bjertaste motsatser förenade: råhet och
lättfärdighet i seder hand i hand med verklig själsodling och
en förfinad smak.
Hertig Alfonso, som nu i början af 1500-talet herrskade
i Ferrara (från 1505), var en äkta son af sin tid och sin ätt.
Han var en kraftig men lidelsefull och hetblodig karaktär;
i detta och annat erinrande om påfven Julius II. Hans
gemål var den beryktade Lucrezia Borgia (i hennes fjerde
gifte). I de politiska strider mellan Frankrike, påfven och
Venedig, som då söndersleto Italien, var han såsom den
venetianska republikens vasall naturligtvis på det lifligaste
invecklad. Dessa strider höllo på att kosta honom hans
krona, likasom de utblottade statskassan, och inom hans
eget land hotades både hans krona och hans lif genom ett
uppror af två hans egna bröder. Det stäcktes dock, och
bröderna sattes i fängelse på lifstid. Då emellertid lugnare
tider inträdt, fick Alfonso tillfälle att egna sig åt det intresse
för vitter och konstnärlig bildning, hvilket utmärkte honom
så väl som de flesta medlemmarne af familjen Este. Redan
i början af sin regeringstid hade han börjat utvidga och
försköna sitt »kastell» i Ferrara, hvilket än i dag reser sina
mörka murar öfver slottsgrafvens slammiga vatten. I dess
ena sida låg det fängelserum, der Alfonso höll sina
rebelliska bröder fångna, och i dess närhet hans egen skrif- och
studerkammare («studio»), som han låtit dekorera genom
den utmärkte målaren Dosso Dossi (1514), och som han
nu beslöt att pryda med taflor af ryktbare mästare. Sådana
artister voro den tiden ej sällsynta. Men Alfonso ville
anlita de allra yppersta. Han vände sig bland andra till
Rafael samt till Tizian, hvars arbeten han redan förut lärt
känna och värdera i Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
