Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
en t af v el-historia.
Renässansen uti Italien var icke, såsom mestadels ofvan
Alperna, blott ett lärdt studium och en själlös härmning af
antikens skrift- och konstverk utan en verklig pånyttfödelse
(renaissance) af dess anda. Men mer än det. I sin helhét
fattad, betecknar den ett nytt skede i den moderna odlingens
utveckling. Medeltidens andliga odling var strängt
kyrk-ligt-religiös. Den stränga enheten i dess verlds-åskådning
möjliggjordes genom dennas trånga begränsning. Förr eller
senare måste den stund komma, då en mängd åsidosatta
lifsintressen, en större andel af lifvets mångfald kräfde
berättigande. Men den fria och glada blicken på lifvet, den
allsidiga, andliga och sinliga bildningen, var just i antikens
anda. Derföre gick från första stund en nyväckt
sympati för antiken hand i hand med kampen mot
medeltidsbarbariet och medeltids-tvånget. Och den möderne
italienaren kände sig så mycket lättare hemmastadd i den
antika tiden, som han deri såg sitt eget lands förgångna
storhetstid. Altnog, den hedniska konstens formverld blef
honom förtrogen i en grad, hvarom vi, det nittonde seklets
nordbor, ha svårt att göra oss en rätt föreställning. Och
den hedniska mytologien blef i kraft både af sin sinnrikhet
och sin skönhet ett allmänt bildspråk i konsten, äfven då
det gälde att uttrycka de högsta religiösa ämnena; men
framför alt uppträdde de hedniska gudarne, enligt
Burck-hardts uttryck, såsom skyddsgenier för den nya
öfversvallande glädjen öfver verlden och dess njutningar, hvilken nu
aflöste den medeltida asketismen. Det var den epikureiska
kejsartidens mytologi, Ovidii yppiga gudaverld, som åter
kom i gunst.
Att då lifsintressenas mångfald ökades, utan att
tillräckligt motsvaras af den sedliga halten,
lifsuppfattnin-gens enhet här och hvar skulle försvagas att icke säga
brista, är begripligt, emedan det är menskligt. Och häraf
de många oförsonade motsatser, denna brokiga blandning
af godt och ondt, kristendom och hedendom, fin bildning
och grof sinlighet, som så ofta möta oss hos denna tids
menniskor, och som vi redan i det föregående haft
anledning att påpeka. Men lättast var försoningen i fantasins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
