Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TAFVEL-H1STORKA.
177
Betecknande för tiden och för landet (Tyskland) är, att
väckelsen utgick från skriftställarne, hvilka både snillrikt och
lärdt bedrefvo sin propaganda, under det att det myckna
talet ej på länge följdes af nämnvärd konstnärlig handling,
i synnerhet icke i måleriet. Först sent började Carstens
och Schinkel sin fruktbärande verksamhet. Men hvad
betyda väl målarne Tischbein, Hackert, Heinrich Meyer, ja äfven
Rafael Mengs och Angelica Kaufmann emot de samtida
skriftställarne Winckelmann, Lessing och Goethe? Denne siste,
Ifigenias skald, som genom sin italienska resa (1786—8)
grundligt arbetat sig ur sin Sturm- und Drang-period och
blifvit den varmaste entusiast för antikens bildande konst,
blef sedan outtröttlig i att verka för den moderna konstens
hellenisering. I förening med den nämnde Meyer utgaf
han i detta syfte (från och med 1798) den berömda
tidskriften »Die Propyläen» samt skref i samma anda en mängd
andra uppsatser om antikens bildande konst. Hans plan
var att med »en successiv bearbetning af Pausanias, Plinius
och i synnerhet Filostratos, far och son, tillhandagå
målarne». Bland dessa afhandlingar fasta vi oss vid en med
titeln »Filostrafs Gemälde». För att rätt tillgodogöra
målarne dessa den äldre Fil:s beskrifningar klassificerar han
dem efter ämnena och afsöndrar i sin öfversättning de rent
retoriska beståndsdelarne, så att blott det i bild
framställbara qvarstår. Här återse vi bland andra bilder våra
bebekanta »Kärleksgudar» eller »OfFringen åt Venus». Dock
nedskrifver Goethe sin uppsats i ett visst missmod.
»Konstvännerna i Weimar», säger han, »hade flitigt öfvat sig på
dessa Filostratska skildringar och skulle hafva utgifvit en
följd af dem i kopparstick, om blott verldens och konstens
öden i någon mån hade gynnat företaget; men de förra
voro för hårda och konsten för veklig», och så afstannade
det hela.
Efterverlden torde knappt kunna instämma i denna den
store skaldens klagan. Snarare kan man förundra sig
öfver den lifliga hyllning, han kunde egna sådana svaga och
manierade målningar och teckningar, som dem man ännu
från denna tid eger af Tischbein och Meyer eller af andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
