Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literatur - Den norska literaturen under år 1879. II, bref från Kristiania af Henrik Jaeger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l80 den norska literaturen år 1879.
görelse från den småsinthet och trivialitet, som nu med
ogräsets frodighet håller på att växa oss öfver hufvudet.
Men härtill hafva v&ra skalder för ögonblicket hvarken tid
eller lust. Nutidsdramat, denna arfvinge efter det förra
århundradets tragédie bourgeoise och comédie larmoyante, med sin
blandning af borgerlig hvardaglighet och halft sentimentalt patos,
lägger uteslutande beslag på deras krafter. Ibsen skrifver nu
uteslutande nutidsdramer, Björnson har uppgifvit all produktion
på lyrikens och novellistikens område och skrifver blott
nutidsdramer; alla de yngre uppspirande krafterna, såsom Alex.
Kielland, G. A. Dahl, Carsten Kielland, skrifva också hufvudsakligen
nutidsdramer — korteligen idel nutidsdramer på alla kanter.
Det ligger naturligtvis något mycket glädjande i detta, eftersom
ju nutidsdramat med sitt nära förhållande till verkligheten är
den naturligaste och bästa utgångspunkten för en modern
dw-raatisk literatur så väl som för en scenisk konst. Men å
andra sidan saknar det icke sin fara: för det första är vår sociala
jordmån långt ifrån så upparbetad af novellen och romanen, att
ett nutidsdrama i längden kan trifvas deri; för det andra skall
denna ensidiga dyrkan lätt kunna utpina jordmånen i den grad,
att den kommer att ligga i träde; och för det tredje lägger
denna förkärlek för nutidsdramat beslag på krafter, som skulle
kunna arbeta med långt större resultat på andra områden. I
detta afseende kan man alltså utan öfverdrift tala om offer för
det moderna dramat.
Ett sådant offer är enligt mitt ringa förmenande vårt lands
näst störste skald, Björnstjerne Björnson, som ju redan under de
sista åren åter har utvecklat en storartad produktivitet.
Björnsons stora begåfning ligger så afgjordt innanför novellistikens och
lyrikens gränser, att han icke kan öfverskrida dem utan att begå
en orättvisa mot sig sjelf. Just de många utmärkta egenskaper,
som göra honom till en mästerlig novellist och en framstående
lyriker, läa:ga ©öfvervinneliga hinder i vägen för honom, när han
vill dikta dramatiskt. Jag tillstår öppet, att dessa hans senare
ofullkomliga arbeten äro mig personligen kärare än hans
bond-noveller. När dessa nu synas oss mindre sanna och tilltalande,
så har detta emellertid icke sin grund i någon brist hos hans
begåfning, men uteslutande i den lifsuppfattning, hvaraf de voro
utsprungna och den konståskådning, som växt ut ur denna hans
lifsuppfattning. Deremot är det uteslutande begåfningens
skaplynne, som bär skulden för hans nutidsdramers konstnärliga
svagheter.
»Leonardo» och »Vet nye System» — för att här blott
nämna hans under år 1879 offentliggjorda arbeten — äro båda
upp-fylda med en rik och svällande poesi och bära på hvar enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
