Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 l iteratur.
Samma egenskaper, som utmärka foregående delar af hr
Carlsons stora verk, möta läsaren äfven i detta femte band af
det Pfalziska husets historia: ett enkelt och värdigt, stundom
vältaligt språk, en klar, öfvers k ådl ig framställning, som förråder
icke endast den lärde forskaren, utan äfven den i statsvärf
för-farne mannen, ett noga afpassadt förhållande mellan detaljerna,
hvilka icke få växa ut till någon oproportionerlig bredd, sist
men icke minst en oveld och ett lugn i omdömena, som gör den
angenämaste verkan.
Det är de sista åren af Karl XI:s regering hr Carlson här
skildrar, en tid af lugn, åtminstone relativt, efter skakande inre
brytningar, efter en den farligaste omkastning i hela det utrikes
systemet, en tid, då konungen med fog kunde reda sig till att
skörda frukterna af ett mångårigt, mer än vanligt mödosamt
re-gentarbete — för att bortryckas af en hastig död. Är det
sålunda icke den gripande skildringen af ett högättsväldes fall hr
Carlson här får uppdraga eller framställningen af den lysande
skicklighet, med hvilken Sveriges diplomati lotsade statsskeppet
genom farliga bränningar in i nya alliansers trygga hamn, är
likväl äfven denna skildring utaf fredsåren rik på intresse.
Äfven nu möta oss politiska konflikter af betydelsefullaste slag,
äfven nu fängslas blicken af företeelserna på den inre
förvaltningens, den andliga odlingens område och vid horisonten till
den af medgångens sol belysta himmelen ser man redan afundens,
missnöjets och hatets olycksdigra skyar samla sig.
Som vanligt äro de utrikes förhållandena med mästerskap
af hr Carlson behandlade. Med särskildt intresse dröjer man
vid framställningen af dessa årens underhandlingar, enär det är
fråga om Sveriges sista betydande insats i Europas politiska lif
före det stora nordiska kriget. Hur hade icke förhållandena
ändrat sig på ett årtionde! Yid det allmänna fredsverket 1679
hade de svenska sändebuden skäl att beklaga sig öfver verklig
missaktning från Frankrikes sida, och Ludvig XIV kunde sätta
i fråga vid förhandlingarna om ett nytt subsidieförbund att roed
förbigående af den svenska regeringen direkte utbetala
underhållspenningar till de svenska trupperna i Tyskland. Några år senare
hade Sverige glidit ur det beroende, hvari det hållits af
Frankrike och var en af de första makter, som förenade sig att stäcka
vingarne på det franska öfvermodet; när det stora kriget 1688
utbröt, var Sverige en från alla sidor ifrigt eftersökt
bundsförvandt. Det hette snart, att Karl XI var Europas skiljedom,are,
att han kunde diktera fredsvilkoren för Frankrikes fiender. Man
skulle hafva trott, med blicken fäst på Sveriges närmaste
politiska föregåenden, att dess utrikes politik hade varit tämligen
bestämd. Sådant var dock icke förhållandet. Väl fans det ej längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
