Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Literatur - F. F. Carlson, Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset, anm. af Ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITEBATüR.
195
något Riksråd, der förfaktarne af olika politiska system kunde
med flödande svada bekämpa hvarandra. Kring den enväldige
konungens person fortgick i stället alt framgent ett dunkelt
intrigspel mellan Frankrikes anhängare och motståndare, hvars
ränker, tyvärr, till ej ringa del bestämdes af utländskt guld, hvars
inflytande icke ens konungen förmådde undandraga sig, ehuru
han, mera främmande för politiken, sjelf kanske var omedveten
deraf. Det fans, sade man, till konungen hemliga kanaler,
hvilkas verksamhet, dold för de flesta, röjde sig i snabbt omkastade
beslut och ändrade planer. En bland de märkvärdigaste
episoderna i detta intrigspel anknyter sig till Nils Bielke. Denne
lysande ädling, om hvars syften hr Carlson meddelar ett antal
mindre kända och högst intressanta upplysningar, trodde sig om,
stödd på sin konungagunst, att kunna förändra Sveriges hela
politiska system, ja »länka de europeiska angelägenheterna efter sina
tankar». Det var en tid, då det franska sändebudet i Stockholm
meddelade Bielke alla depescher från sitt hof, inhemtade hans
råd i alla vigtiga fall.’ Bildandet af ett mellanparti i Europa, som
skulle föreskrifva de stridande lagar, vänskap med Danmark på
bekostnad af Holstein och Brandenburg, tändandet af ett nytt krig
uti norden voro delar af de djerfva planer, med hvilka han sjelf,
vida öfverskridande måttet för en undersåtes befogenhet och
närmande sig förräderiets gränser, gräfde sitt eget fall. I sina
intrigers nät trodde han sig hålla hela norra Europa, men han
skulle finna till sin egen ofärd, att han icke vetat i rätta
stunden draga in sina af medgången fylda segel. I December 1692
annullerade Karl XI, nu underrättad om hans förehafvande, i en
onådig skrifvelse till Bielke alla föregående nådeförsäkringar, han
gifvit honom, och Bielke måste med tungt hjerta återställa
bevisen derpå. Hans gamle motståndare, den grånade
kanslipresidenten Bengt Oxenstierna hade ännu en gång segrat.
Som den röda tråden nti Karl XI:s politik under alla dessa
år framstår tanken att medla mellan de stridande. Tidigt väckt
just af samme Bielke, fasthölls den sedermera troget af
konungen. Efter upprepade förslag började 1694 uti Stockholm en
formlig underhandling mellan de svenska statsmännen och det
franska sändebudet. Ehuru vid sidan af denna offentliga
underhandling inom kort hemliga och måhända vigtigare
underhandlingar öppnades mellan de krigförande sjelfva, har denna den
svenska konungens af kärlek till freden förestafvade hållning,
liksom hans ständiga yrkande på återställande af de vestfaliska
och nimvegiska frederna, helt visst väsentligen bidragit både
till det stora krigets lokalisering och till den utsrång,
fredsunderhandlingen omsider fick. Hr Carlson ger en öfverskådlig
bild af de olika faserna, som dessa medlingsförsök under årena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
