Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Spiritismen såsom religion, af C. v. Frn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPIRITI9MEN SÅSOM RELIGION.
213
Om tillståndet i de primitiva verldarna kan man göra
sig en föreställning genom att tänka sig deras innevånare
i jämförelse med jordens vildaste och mest barbariska
folkslag. Liksom dessa äro de på visst sätt rudimentära; de
hafva mensklig gestalt, men ingen skönhet; främmande för
alla finare känslor och utan kunskap om det rätta och orätta
hafva de den råa styrkan till sin enda lag. Dock äro ej
heller de af sin gudomlige Skapare öfvergifna; på botten
af deras i mörker höljda förnuft döljer sig, mer eller mindre
utvecklad, en dunkel aning om ett högsta väsende. Denna
känsla är tillräcklig att höja den ene öfver den andre och
att förbereda deras utveckling till ett fullkomligare lif, ty
de äro icke vanslägtade varelser, utan barn, som förkofra sig.
Af verldarne för försoning och pröfning är vår jord
en, och vi kunna derföre göra oss en föreställning om
tillståndet i dessa verldar genom att blicka oss omkring i vår
egen. De på jorden inkarnerade andarne äro af tvänne
väsentligen olika slag. Till det första höra de s. k. vilda
folkslagen; desse äro ofullkomliga andar, som blifvit
skickade till jorden för att der uppfostras och utvecklas genom
beröringen med mera framskridna sådana. Hit höra äfven
de halfciviliserade folkslagen, som äro samma andar,
återkomna till jorden för att här fortsätta sin utveckling. Den
andra klassen åter består af sådana andar, som blifvit hit
förvisade för att försona på andra verldar begångna fel och
undergå pröfning för uppflyttning till en bättre verld. De
förra äro, så att säga, jordens infödingar, de senare af en
exotisk natur. Samma förhållande eger äfven rum i alla
andra, eljes i oändlighet varierande försoningsverldar. Alla
hafva de sina urinnevånare, men alla äro de äfven
förvisningsorter för andar, som på något sätt förbrutit sig mot
Guds lag. Dessa hafva att kämpa både mot en hård natur
och mot vrångheten hos de lägre andar, som på dessa
verldar uppfostras, och utveckla under detta mödosamma
arbete både sitt hjerta och sin intelligens. Så bereder dem
Gud i sin oändliga godhet tillfälle att mogna för en högre
fullkomlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
