Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Satser i Svensk verslära, af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
SATSER I SVENSK VERS LÄ RA.
ej gerna uthärdar tre obetonade stafvelser efter hvarandra,
söker bland dessa ett stöd, en biton, och lägger helt
naturligt denna ton på den mellersta af dem. Äro de fyra,
så träffar tonen någon af de mellersta; äro de ännu fler,
förlägges accent på passande ställe med iakttagande af
grundsatsen 1, att hvaije accents verksamhetssfer ej
sträcker sig längre än öfver högst tvänne stafvelser utom dess
egen. Detta i full analogi med musiken: här betonas
nämligen i % och 3/4 takt första fjerdedelen; i takt första
och tredje fjerdedelen; i % takt första och tredje, eller
första och fjerde fjerdedelen; i 6/4 takt första och fjerde,
eller första, tredje och femte fjerdedelen, o. s. v. Exempel:
Fuller af ångst och tvijk, huru han sitt lefverne böria (Stjernhjelm, Hercules).
Sårgset i min störste lust (Lucidor, Iris).
I början af min tid, at jag dock finge se (Dalin, Svenska friheten).
Och då, gudomliga Spastara (Lidner, Spastaras död).
Tummau/i sin blanka nyckelknippa (Lenngren, Den glada festen).
På hennes kinder, dem jag älskad så högt (Almqvist, Svangrottan).
Då kom jag till sirenernas kust (Sjöberg, Enslingens sång).
Och räcka vänligt zitonens pokal,
der glömskan af de£ jordiska sig blandar (Stagnelius, Martyrerna).
Hvi blickar hon mot höjden
så knotanifc, så kallt?
Hvad egde’ hon att fordra,
då skapar;* gaf allt (Runeberg, Till en fågel).
Att at min själ, som väg till himlen, dana
försakeLrimas bana (Bäckström, Elegi).
Men när han hungerrasan slår klon (Rydberg, Prometeus och Ahasverus).
Vinkana sig sänka ljusa
hjeltevålna/fcr ur skyn (Snoilsky, Rosersberg).
När en jordisk brud i lycka
ung jag till mitt bröst fått trycka,
kom hon, dà min älskling sof,
till den skymmani/i alkov (Wirsén, Skyddsmagt).
Lifvets fullhet vill jag famna
i en stråland minut (Östergren, Rosa).
Det är onödigt att vidare hopa exemplen, hvilka under
mer än två hundra år snarare ökats än minskats för hvarje
nytt skifte. Till det anförda blott några erinringar! Om
den metriska betoningen i versens början, se nedan.
Profven lemna talrika bevis på förstärkandet af tonlösa slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
