Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Satser i Svensk verslära, af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satser i svensk verslära.
239
in domo lacunar». Tydligast framstår skilnaden mellan
nämda antika och moderna verser i cesurens olika plats:
Den antika senaren har oftast sin hufvudcesur efter femte
hufvudstafvelsen, alexandrinen deremot alltid efter sjette.
Den antika katalektiska trimetern har likaledes vanligen
cesuren efter femte stafvelsen, men den moderna
10—11-stafviga versen har densamma oftast antingen efter den
sjette, såsom i italienskan, eller efter den fjerde, såsom i
franskan (och äfven tyskan, åtminstone hos Göthe och
Schiller); i svenska blankversen är visserligen cesuren tämligen
obestämd, dock har jag efter en undersökning af åtskilliga
representativa skalder endast hos en (Tegnér) funnit en
afgjord förkärlek för den femte stafvelsen, hvaremot t. ex.
Runeberg och Börjesson föredraga den sjette, Kellgren,
Atterbom, Stagnelius och Wirsén återigen den fjerde.
B) Kraftigare blir accentens undertryckande, när det
sker i stafvelser, som i prosan hafva ungefär lika stark
tonvigt som sin närmaste omgifning. Äfven här hafva
emellertid alla tiders skalder stundom tillåtit sig detsamma,
hvarför det ej kan möta någon betänklighet och ej tarfvar
andra kommentarier än några exempel:
Kongliga Väld, Macht, Bracht, Guld, Vett, är altzinte mot Hälsan
(Stjernhjelm, Hälseprijs).
Hans lågor tändes upp, ack brunno i mitt sköt (Creutz, Atis och Camilla).
En bjelke ramlar — Nåd! — Gudi — Nàd! — hon krossas kan (Lidner,
Spastaras död).
Ar allting klart: klart strå lar Febi sol (Tegnér, Epilog).
Tror jag mig höra,en röst, doft Åvwkande: furste! en afgrund (Stagnelius,
Wladimir),
Ui denna visa aldrig slöts, brast .rønens tålamod (Runeberg, Sven Dufva).
Hans näbb trår djerft till hennes körsbärsmund (Snoilsky, Leda).
C) Vi komma nu till en ytterst vigtig punkt. Vi ha
nyss sett, att två starktoniga stafvelser ega makt att
försvaga en mellan dem stående, likaledes starktonig. Men
om den sista af de båda omgifvande skulle blott vara
half-tonig (t. ex. andra stafvelsen i en tvåstafvig sammansättning),
hur går det då? Har jag rätt att exempelvis betona »svår
missväxt»: svår missväxt? De antikiserande öfversättare
synas besvara denna fråga jakande, att döma af Spongbergs
Ny Sv. Tidskr. IV. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
