Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Satser i Svensk verslära, af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241 SATSER I SVENSK VERS LÄ RA.
Den seglar föga trygt, som ei Styrmannen har ombord (Lagerlöf, Kärleken).
Som mäd skiäl dyrckvärdig är (Lucidor, Iris).
Min Tro miss/røsta ej; men var i Gudi trägen (Frese, Åhr 1716).
Bär städs en vanpvn/nad stor (Triewald, Satir).
Redan i Gunno Dahlstjernas öra hviskade emellertid någon
fåfänglighetens demon, att det kunde gå an att betona
»fåfänga» på andra sättet, således: fåfänga. En och annan
följde sedan exemplet, t. ex. Anders Odel med: odygden.
Dioskurerna Creutz och Gyllenborg utgjorde dock länge ett
bålverk mot detta tilltag; ja Creutz undviker till och med
fullständigt att ens använda något ord af i fråga varande
slag — en sjelflförnekelse, som vitnar om alldeles oerhörd
både försigtighet och skicklighet. Men med Gustavianerna
var gärdet upprifvet, och nu rasade den nya betoningen
ohejdadt. Det är tillräckligt att anföra ur Kellgrens
Ljusets fiender orden: solstkndet, örsten, vårdslösa, eldsvåda;
ur Leopolds Eglé och Annett: halsdukar, älskvärda,
utn-ginget, trägårdar; ur fru Lenngrens Pojkarne: oskulden,
örfilen; ur Franzéns (till denna skola hörande) Emili:
prest-gården, affälling, fåfängan, snöhvita, oskyldig, qvicksilfret,
högsint a, vällusten, välviljan, årstiden, landtmätarn,
eldkulor, åsyne?i, inbillning, irrgångar, markattor, lastvagnar,
sångmöma, midsommarn. Den motsatta betoningen var
nu ytterst sällsynt och förekom nästan endast då ordet
började en jambisk vers. Men redan med Wallin vände
sig bladet igen — ensamt i Dödens engel har han:
larm-trummans, lustzw/drar, dags^rket, af//da, ranjøken — och
hos de följande skalderne, vare sig romantiker, göter eller
neutrer, är den ursprungliga betoningen liksom med ett
slag återstäld. * Utvecklingen har således i denna fråga
gjort en kretsgång.
Denna intressanta upptäckt framställes här, så vidt jag
vet, för första gången. Att den icke förr blifvit gjord,
förefaller fast obegripligt och utgör ett bevis för, till
hvilken grad det formella studiet af våra skalder blifvit för-
* Detta hindrar naturligtvis icke, att dyningar efter den förra
betoningen fortfarande förekommo, t. ex. Tegnérs Nordsi]trnan, Beskows
wj-sin-nigt, olyckan, afgrunden m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
