Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Satser i Svensk verslära, af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SATSER I SVEK8K VERSLÄRA.
245
orden ø/VerståtÆå/lare, arbetsinrättning m. fl.). I andra fall
både böra och kunna de undvikas (åtminstone då man icke
med afsigt vill gifva metern en viss tyngd), och ehuru
utvecklingen i nu afhandlade punkt c) icke är så tydlig som
i den föregående punkten b), tror jag mig likväl hafva
märkt en sådan utveckling i den angifna riktningen på
senare tider. Säkert är, att jag i samtliga dikter af en bland
våra yngre skalder, C. D. af Wirsén, icke lyckats upptäcka
mer än tre felaktiga daktyler, hvilket naturligtvis betyder
detsamma som inga. Vill man åter skylla äfven denna
utveckling på en inverkan från antiken, så svarar jag liksom
förut, att en dylik inverkan möjligen kan medgifvas i
antika versslag, men icke i moderna, hvilket bevisas deraf,
att flere bland våra bästa hexametrici tydligen bemöda sig
att undvika falska daktyler i sin hexameter, men alls icke
sky dem i moderna versarter. Så har Runeberg i hela
*Elg-skyttarne» (öfver 1,900 vers) knapt ett tiotal oegentliga
daktyler, under det han ensamt i det lilla poemet
»Flyttfåglarne» (blott44vers) har fyra dylika; Stagnelius1 »Wladimir
den store» (1,170 vers) kan knapt upvisa fem falska
daktyler, men hans lilla »Flyttfåglarne» (63 vers) eger ej mindre
än nio; och i Malmströms samtliga disticha finner man
endast omkr. tio slika daktyler, deremot ensamt i hans
76-radiga moderna poem »Midsommarnattsdröm»: åtta.
Jag har nu berört de vigtigaste punkterna och skall
för det återstående fatta mig summariskt. Det torde vara
öfverflödigt att anmärka, det i alla tider undantagsvis fel
begåtts mot satserna 3 och 4, och några arter af dessa fel
äro redan påpekade. Ofta kunna sådana fel betydligt
öfverkylas af den deklamerandes föredragningssätt; svårast
och nästan omöjliga att öfverskyla äro de, då de på en
gån g bryta mot båda lagarne, emedan de då alldeles
förrycka antingen det prosaiska uttalet eller den metriska
rytmen. Ett praktexemplar af dålig vers är följande af
Wadman, der ett prosaiskt uttal skulle fordra betoningen: »Blir
mitt hjerta, varmt, sätter jag mig b/ver hj eman», men der
den anapästiska rytmen kräfver denna barocka skandering:
Blir mitt hjerta, varmt, sä t ler jag mig öfver Jijer nan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
