Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Literatur - Carl Gustaf Malmström, Sveriges politiska historia 1718—1772, anm. af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
L ITERATUR.
landets inre välstånd undergräfdes och dess nationella
sjelfständighet slutligen sattes på spel. Äfven vid bedömandet af dessa
partiförhållanden intager förf. en fullkomligt objektiv ståndpunkt.
Visserligen skulle man på grund af den aktning, som röjer sig
i hans uppfattuing af Arvid Horn, och det deltagande, hvarmed
han efter dennes fall följer hans partis kamp mot hattarnes
öfvergrepp, till en början kunna känna sig frestad att äfveu i
honom ana en »mössa», men denna misstanke försvinner
fullkomligt, då man ser honom med samma obevekliga stränghet,
hvarmed han förut beifrat hattarnes politiska synder, äfven blotta
de partiut8väfningar, hvartill mössorna, sedan de 1765 åter
kommit till makten, nu i sin tur gjorde sig skyldiga. Ovilkorligt
kommer man härvid att tänka på Macaulays ord om en af
1600-talets engelska statsmän, lörd Halifax: »Hvarje parti ådrog sig
hans tadel, då det med öfvermod och hämdlystnad begagnade
sig af sin seger, och hvarje besegradt och förföljdt parti fann i
honom en beskyddare.» En dylik uppfattning är i sjelfva
verket, såsom Macaulay också anmärker, just det utmärkande för deo
äkta historikern. Ty det är en af dennes skönaste men också
ansvarsfullaste uppgifter att låta efterverlden skipa rättvisa, der
samtiden förblindad af partilidelser ej varit i stånd dertill. Det
är också tydligt, att herr Malmström djupt fattat detta ansvar.
I)e domar han fäller, vare sig öfver de maktegande eller de
undertryckta, grundar han aldrig blott på samtida mer eller
mindre grumliga partiskrifter eller memoarer. Dylika källor har han
visserligen ej lemnat obeaktade, men hvad som för honom gält
såsom bindande bevisningsmedel har i allmänhet blott varit de
offentliga urkundernas ojäfbara vitnesbörd. Det är denna
objektivitet och denna noggranna pröfning som oaktadt
framställningssättets nästan puritanska flärdlöshet gifva åt studiet af hans
arbete ett så egendomligt behag. Man känner dervid en trygghet,
som är mera värd än alla vältalighetsblomster.
Om sålunda skulden till Frihetstidens olyckor i väsentlig
mån var att söka hos dess handlande partier och personligheter,
så är det dock klart, att detta äfven förutsätter fel i sjelfva
författningen, ty utan sådana skulle det politiska ofoget ej så
ohejdadt hafva kunuat bedrifva sitt spel. Att dylika fel
funnos är också redan antydt och förf. döljer dem ej, ty om han
med rätta afhållit sig från alla på förhand uttalade doktrinära
förkastelsedomar öfver det statsskick, hvars historia skulle blifva
föremålet för hans arbete, så blottar han i stället med sä
mycket obevekligare skärpa dess bristfalligheter, så ofta dessa vid
sjelfva tillämpningen träda i dagen, och derigenom att skälen
sålunda utgöras af fakta, som ej kunna bortresoneras, blir den
kritik, som på dem grundas, så mycket mera mördande. Till
belysning häraf vilja vi anföra några exempel. Såsom bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
