Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Literatur - Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien, anm. af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
L ITERATUR.
folkungatiden som »det kyrkliga och adliga, det aristokratiska
Sverige», hvars »inre historia är ohygglig». Hau antydde sedan,
hnrusom »kungsarbetet i svenska historien» begynner med Gustaf
Vasa och huru Karl IX i kamp mot aristokratien »åter befäste
rikets grundvalar och tände det svenska mod, som förde Gustaf
Adolfs vapen». Han beklagade, att Kristina »af svenska
historieskrifvare hårdt blifvit behandlad» och tillade: »Hon är bättre än
hon synes; man kan ej säga det samma om den aristokratiska
faktion, ur hvars hand hon i sjelfva verket ryckt Sveriges spira
för att trycka den i en starkare hand än hennes egen». Det
pfalziska husets synvidd var, tillägger han, inskränktare än
hennes, dock äunu stor nog hos Karl Gustaf, som »utbytt
Gustaf Adolfs europeiska politik för en skandinavisk».
Denna uppfattning var långt ifrån Fryxells. Han bemötte
den (1845) med sin skrift »om aristokratfördömandet». Åt
folkungatidens aristokrati gifver han äran för lagstiftningsarbetet
och på konungarne lägger han skulden för den inre historiens
ohygglighet. »Allt för stor artighet mot Karl IX!» utropade han.
I det om Kristinas historia fälda omdömet såg han en till sig
direkt kastad stridshandske, hvilken han upptog, och sökte å sin
sida styrka, att just »aristokraterna äro bättre än de synas».
Geijers »Svar till professor Fryxell» (1846) är affattadt med en
öfverlägsenhet i tonen, som särskildt yttrar -sig i hans förklaring
att han i det historiska fältet ej vill se »en lekvall för oskyldig
barnaro.» »Terrängen», säger han, »bestämmes här af svenska
historien i sitt sammanhang, men i detta sammanhang synes
professorn (Fryxell) mindre stark än i berättelserna om vår historias
intressanta partikulariteter». Han antyder i stora drag
medeltidsaristokratiens syndaregister och tillägger om kungsarbetet
under Gustaf Vasa: »Hvad detta varit för ett arbete, derom
synes hr F. ej ha något redigt begrepp, emedan han oupphörligen
förebrår mig att i Sveriges historia ha företrädesvis framstält
detta sammanhang på aristokratiens bekostnad». Han vidhåller
sin uppfattning af Karl IX såsom grundad på officiela källor
(riksregistraturen), då Fryxell hemtat sin ur de olycklige
herrarnes egna berättelser (acta historica och privata samlingar). »Det
är möjligt», säger han, »att jag begagnat dessa källor för litet;
sannolikare är, att hr F. begagnat sina källor för mycket».
Aristokratiens för konungamakt och folkfrihet vådliga planer
under Kristinas tid, hvilka planer Fryxell synes undanskymt,
framhållas af Geijer med bjärt färgläggning. Med anledning af
Fryxells uppfattning af Karl Gustafs politik yttrade han blott:
»Äfven jag ämnar skrifva Karl Gustafs historia». I sitt
»Ater-svar till prof. Geijer» vidhöll sedan Fryxell ännu skarpare sin
uppfattning och förnekade sig hafva blifvit vederlagd; han tillade
ett skarpt klander öfver den mot aristokratien afvoga framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
