Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Literatur - Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien, anm. af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
269
tiJl professorsverk. Den sjette delen, Gustaf Adolfs historia,
hvilken utkom 1833* framter väl icke egentligen något försök
att intränga i de schakt, som Hallenberg bröt och öfvergaf; deu
lerauar historien oni rikets inre utveckling och tillstånd väl ej
beit och hållet ur sigte, men tillmäter den ett gauska snäft
utrymme. Historien om Gustaf Adolfs politik var ännu ej
upparbetad; deremot är Fryxell så mycket omständligare i
skildringen af krigshändelserna. För en sådan behandling egnade
sig också hans otryckta källor: riksarkivet (mest acta historica),
Palrasköldska samlingarne samt åtskilliga slägtarkiv såsom det
Bondeska på Säfstaholm, det Falkenbergska på Brokiud,
Oxen-stjernska samliogarne på Tidö (au införlifvade med riksarkivet),
Sackska handskrifterna rn. fl.; flere utländska författare äro äfven
använda. Till sitt innehåll begränsadt inom kretsen för den
uppväxande ungdomens intresse, gjorde dock sålunda arbetet anspråk
på uppmärksamhet äfven från deu vetenskapliga lärdomens sida.
Sedan Fryxell blifvit ledig från skolgöromålen och år 1836
tillträdt Sunne pastorat i Vermland, kunde hau egna vida mera
tid än förut åt historisk forskning, helst soin han ibland för
fullbordandet af sitt historiska arbete åtnjöt tjenstledighet från
pastoralgöromålen. Kristinas historia (delarne 7—10), hvilken
utkom åren 1838—42, är också utförligare behandlad än af
någon föregående historieskrifvare. Geijers teckning af hennes
historia var nu utkommen och kunde af Fryxell begagnas. Men
de båda häfdatecknarnes skaplynne och åskådningssätt voro
alltför olika: medan Geijer med filosofisk blick sökte det inre
sammanhanget, lefde Fryxell med sitt åt den konkreta verkligheten
riktade sinne hufvudsakligen i »partikulariteterna»; medan den
förre i Sverges historia såg dess konuugars och dess af konungarne
skyddade allmoges, men ej ville veta af några »mellaumakter»
mellan dessa, hade Fryxell af sina forskningar i adelsarkiven,
sin ställning inom kyrkan och sin förkärlek för det biografiska
elementet förts till en stigande förkärlek för just dessa
»mellan-makterna», adeln och kyrkan, samt deras mest framstående
personligheter. Mer och mer hade hos denne utbildats den
öfvertygelse!), att den föregående häfdateckningen öfver höfvan upphöjt
konungarne och nedsatt adeln. Han hade nu ett kanske
välkommet tillfälle att förhärliga svenska adeln vid skildringen af
dennas mest lysande tidskifte och på samma gång teckna såsom
konungamakteus representant denna snillrika, men lättsinniga
oeh sjelfviska drottning, hvars fel erbjuda rikt tillfälle till
framläggande af breda skuggpartier. Karl X Gustafs historia,
hvilken utkom i 2 delar 1843, skrefs i ungefär liknande anda*.
st§rre skuld lades på konungen, och aristokratien togs i försvar
mot beskyllningar, som Fryxell ansåg orättvisa eller öfverdrifna.
Uti sina »tre föreläsningar» framlade Geijer i sammanträngd
öfversigt sin grundåskådning af historien. Här betecknar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
