Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Literatur - Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien, anm. af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2J2
UTERATUR.
han i detta historie verk mödosamt brutit en ny bana for
häfdatecknaren. Hittills hade man på detta fält så uteslutande fäst
sig vid Karls sagolika krigsbedrifter, att man nästan glömt bort
detta Sverige, från hvilket hans härar rekryterades; det är just
detta ämne, som Fryxell belyser, och skenet, sora derpå faller,
är hemskt. Äfven mot Karl XII är han en sträng anklagare,
ehuru han både erkänner och framhåller de goda och
förebildliga sidorna i denne konungs personlighet. Arbetet väckte
öfverallt stort uppseende. Det öfversattes på främmandé språk och
anlitas ofta af ut^Lndska historieskrifvare som källa. Fryxell
hade växt upp till europeisk ryktbarhet som häfdatecknare.
Om hans aristokratvänlighet redan i någon mon stäint
sinnena mot’ honom, så blef detta ännu mer fallet, då man såg
honom nedsätta hjeltekonungen Karl XII, helst som han tycktes
begärligt och ibland ur något grumliga källor söka skuggdragen
till dennes karaktärsbild. Protester fråu svenska allmänhetens
sida förnummos snart och till slut högljudt. Den med arbetets
afslutning nästan samtidiga underrättelsen om Pultavafesternas
bibehållande i Byssland föranledde i Sverige beslutet om
resandet af Karl XII:s bildstod på hela svenska folkets bekostnad;
det torde kanske häri legat en opinionsyttring lika mycket mot
Fryxell som mot Pultavafesterna. Den Karl XlJ-litteratur som
utkom samtidigt med bildstodens aftäckande (1868) bär vitne
derom. Redan 1866 utkom i svenska akademiens handlingar
Beskows »Karl XII i Altranstädt», på hvilken Fryxell svarade
uti den 1868 utkomna nya upplagan af Berättelsernas 21 del.
Samma år utkom Beskows »minnesbild» af Karl XII. Här var
det vältalaren, som i täflan med bildhuggaren reste Karl XII.s
ärestod, det var derjämte ock skyddsvakten, som 9Ökte värja
äre-stoden mot allsköns åverkan af nedsättande omdömen.
Lewenhaupts, Gyllenkrooks, Fabric’es och de la Motrayes trovärdighet
underkännes. I motsats mot Fryxells uppfattning framställes
den polska afsättningsfejden som grundad på en djuptänkt
statsman nap lan att i ett sjelfständigt Polen dana en motvigt mot
Ryssland, tåget till Ukraine försvaras som välbetänkt, Pultavas
belägring antages vara en krigslist för att locka fienden till
fältslag, det långa dröjsmålet i Turkiet försvaras, Sveriges utarmade
tillstånd vid Karl XILs död bestrides, rådets och »byråkratiens»
förhållande tecknas i mörka färger. I fråga om polska
afsättningsfejden, rådets och byråkratiens förhållande samt nöden i
riket fälde följande året (i Svensk Tidskrift) Malmström sitt
domslut mot Beskow. Senare (1877) har Fryxell (i* Historiskt
bibliotek) riktat ett i flere fall dräpande svaromål mot Beskows
påståenden i de öfriga punkterna. Att han iblaud »begagnat
sina källor för mycket», varsnar man dock, då han ej blott på
anförda skäl obetingadt godkänner de ofvannämnde af Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
