Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303 HERMANN L0TZE’S LÄRA OM RUMMET.
Nu är det tydligt, att den enda utväg, som kunde försökas
för att med denna rummets egenskap förlika det nämda
verldsbegreppet vore att låta universum (»die Welt der
Dinge») fritt sväfva i ett detsamma omgifvande tomrum.
Men sålunda skulle enligt K:s argumentation icke blott ett
förhållande finnas mellan tingen i rummet, utan äfven ett
deras förhållande till rummet uppkomma, hvilket åter vore
liktydigt med intet förhållande, på grund däraf att rummet,
som själft icke är ett ting, icke häller kan vara korrelat
till ett sådant* Mot denna argumentation anmärker L.,
att den svårligen kan bevisa omkull någon, som ställer sig
på det vanliga föreställningssättets ståndpunkt, ty detta
»betraktar rummet, just i det att det uppfattar detsamma såsom
en för sig bestående omfattningsform för möjliga ting,
ingalunda såsom en form, som blott kan häfta vid tingen såsom
deras bestämning, ingalunda såsom ett rent intet, utan
såsom ett något af egen gåtfull art, som visserligen icke är
ett ting lika som andra ting, men som har sitt egendomliga
tillvarelsesätt, och med afseende hvarpå följaktligen först
måste bevisas, att det saknar förmåga att bilda den reala
verklighetens gräns». Korteligen, den satsen, att ett ting
står i förhållande till rummet, hvilken K. utan vidare finner
meningslös och orimlig, denna sats måste för det populära
föreställningssättet, som likväl här först skulle bekämpas,
förefalla såsom innehållande något mycket naturligt.
Densamma säger i själfva verket hvarken mer eller mindre
än det vanliga talet om att ett ting är i rummet; och vore
det blott klart, menar L., hvad detta sistnämda uttryck
inne-bure, då funnes icke längre någon svårighet vid att antaga,
att tomrummet vidtoge någonstädes, där tingen eller den
reala vérkligheten upphörde. Det kan icke nekas, att K. i
någon mån träffas af denna kritik, nämligen så till vida, att
det bör erkännas, att han altför knapphändigt affärdar
spörjs-målet om tingens förhållande till det tomma rummet. Och
det skall därför icke häller nekas, att L. har någon
anledning till att vid denna punkt anknyta sina egna mera
uttömmande betraktelser, i det han nämligen, såsom vi framdeles
* Anf. st. ss. 361—363.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
