Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hermann lotze’s lära om rummet. 309
såsom en alldeles oföränderlig bakgrund icke lider något af
dessa bestämningars vexel och öfvergång i hvarandra». Nu
kunde det vid första påseendet synas, som om rummet i
detta afseende liknade hvarje abstrakt genusbegrepp, ty
äfven ett sådant »bär ingen af de bestämda gestalter, som
tillkomma dess underordnade arter, men det innehåller en
regel, som beherskar de mångfaldiga förbindelserna af
kännetecken hos dessa, lemnar valet öppet mellan vissa
kombinationer och utesluter andra såsom omöjliga». * Och dock
är rummet icke häller något genusbegrepp. Ty
rumlighe-tens karaktär tillåter-oss icke att uppfatta de särskilda
rumliga bilderna såsom sinsemellan isolerade arter eller
exempli-fikationer af det allmänna rummet, utan tvingar oss att
sammanbinda dem alla med hvarandra på samma sätt eller
under samma vilkor, hvarunder i hvar och en af dem punkter
äro sammanbundna med punkter. Tänka vi oss denna
fordran såsom uppfyld, så blir rummet »en totalbild, som icke
blott med sin naturs lagenlighet är närvarande i hvarje
särskildt begränsadt rum, utan tillika omfattar dem alla såsom
sina delar, visserligen oöfverskådligt såsom ett helt, lika
som en integral, som vi erhålla, om det förhållande, som
förbinder tvänne punkter, utsträckes till ett oändligt antal
möjliga punkter». Det är lätt att finna och erkännes
ut-tyckligen af L. själf, att detta sätt att fixera rums
åskådningens skilnad från alla begrepp, härstammar från Kant.
Sammanhålla vi detta, att rummet är oss gifvet icke såsom en
abstrakt regel utan såsom ett omfattande helt, med hvad
som nyss framhållits, att detsamma väl möjliggör en
mångfald af vexlande förhållanden mellan tingen i detsamma, men
själft icke beröres af denna vexling, så kunna vi
sammanfatta båda dessa bestämningar sålunda, att vi säga rummet
vara ett helt eller ett system af tomma platser, hvilka
sinsemellan stå i fullt bestämda och oföränderliga förhållanden.
Meningen är icke, att detta skall vara en uttömmande
definition af rummet, men det må gälla tills vidare såsom en
tillräckligt noggrann beskrifning af dess faktiskt gifna
beskaffenhet.
* Närmare utföres detta i hans Logik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
