Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8 HERMANN LOTZE’s LÄRA OM RUMMET.
Vi behöfva ej här uppehålla oss med någon utförligare
framställning däraf, huru L. åt det sålunda fattade rummet
ytterligare vindicerar kontinuitet, likformighet och negativ
oändlighet, om hvilka egenskaper vi redan haft tillfälle att
tala. Hvad som på den punkt, där vi nu befinna oss i våra
undersökningar af rummet, framför alt är af vigt att fasthålla
för att till fullo förstå L:s sätt att räsonnera, det är att
Twmmet såsom sådant för honom är liktydigt med
tomrummet. Äfven i detta hänseende ansluter han sig till ett
yttrande af Kant, att »man kan aldrig göra sig en föreställning
därom, att intet rum är, ehuru man väl kan tänka sig, att
inga föremål däri anträffas». * Och för att rättfärdiga detta
uppfattningssätt hänvisar han bland annat till tingens
erkända rörlighet i rummet såsom ett tillräckligt bevis därför,
att vi tänka och måste tänka oss möjligheten af ett
fullkomligt tomt rum äfven då, när vi betrakta rummet såsom
faktiskt fyldt af en »real» verklighet. Men denna oundvikliga
föreställning om ett tomrum, som icke får eller kan helt
enkelt bortförklaras, innebär tydligen, att rummet eger en
viss grad af själfständighet åtminstone i förhållande till de
ting, som vi föreställa oss såsom varande i det samma, eller
med andra ord, att det på något sätt eger en tillvaro,
»hvarmed det föregår sitt möjliga fyllande». Och det afgörande
spörjsmålet måste följaktligen hänföra sig till betydelsen eller
arten af detta (det tomma) rummets tillvarelsesätt. Hvar
finnes det samma? Enligt det populära föreställningssättet
har det en »egen verklighet», det existerar objektivt, d. ä.
utanför och alldeles oberoende af hvarje medvetande, och
tingen likasom vi själfva synas icke blott, utan äro verkligen
i det samma. Den idealistiska filosofiens yrkande däremot
är, såsom vi mer än en gång framhållit, i korthet detta, att
rummet är till endast i och för ett ändligt medvetande,
såsom en subjektiv uppfattningsform af en i sig orumlig
verklighet. Detta är tvistepunkten. L. döljer icke för sig
svårigheten att genom diskursiva betraktelser om dess egen
inre orimlighet öfvertyga ett föreställningssätt, som i hvarje
ögonblick bildar sig ånyo under det öfverväldigande intrycket
♦ Kr. d. r. V. s. 75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
