Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315 HERMANN L0TZE’S LÄRA OM RUMMET.
eterdallringar eller luftvågor till våra deremot svarande
subjektiva sensationer. Korteligen, om färger, toner etc. gäller
det otvifvelaktigt och erkännes, i trots af den omedelbara
åskådningens motsatta vittnesbörd, af hvarje vetenskapligt
bildad människa, att de ega blott fänomenell eller sekundär
betydelse. Den filosofiska idealismen vill endast göra
detsamma i alldeles samma mening gällande äfven med
afseende på tingens geometriska bestämningar och förhållanden.
Men hävid får densamma till motståndare icke blott ett
ore-flekteradt allmänt föreställningssätt, utan äfven en af
naturforskare och filosofer i mer eller mindre vetenskaplig form
utpräglad materialism. Hvad L. nu åtager sig att
ådagalägga är, att materialismen (förutom de motsägelser,
hvarmed den i öfrigt laborerar och hvaraf en del här ofvan på
pekats) invecklar sig i nya svårigheter därigenom, att den i
fullkomligt bokstaflig bemärkelse talar om tingens vara i
rummet, svårigheter hvilka kunna öfvervinnas endast genom
att omfatta det nyss i korthet karaktäriserade idealistiska
uppfattningssättet.
Förutsatt altså, att rummet eger en egen existens och
att tingen äro i detsamma, eller närmare bestämdt att ett
visst realt element n i ett sådant rum intager en viss punkt
A hvilken förnuftig mening kan man inlägga i ett sådant
tal? Något slags förhållande mellan n och p måste det väl
innebära. Såsom vi erinra oss, syntes ett sådant förhållande
Kant vara orimligt redan därför, att rumpunkten p icke kan
betraktas såsom ett ting. Men L., som icke funnit detta
skäl tillfredsställande, söker att utförligare uppvisa denna
orimlighet. Härvid utgår han därifrån, att ett förhållande
mellan tvänne objektivt existerande verkligheter — lika
mycket om de, en eller båda, kallas ting eller icke — icke
är tänkbart annorlunda än så, att de samma stå i inbördes
vexelverkan eller åtminstone en af dem på något sätt
inverkar på eller bestämmer den andras beskaffenhet. Men
huru är det i detta afseende med n och p} Då han för
att utröna detta, sin vana likmätigt, analyserar det
föreställningssätt, som han vill kritisera, finner han, att enligt detta
hvarken det reala elementet n i något afseende till sin be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
