Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
HERMANN L0TZE’S LÄRA OM RUMMET.
stälda frågan detta: egentligen eller i och för sig äro tingen
icke als i rummet, utan de synas endast så för oss. Men
han kunde äfven uppfatta henne så, att hon innebure en
uppfordran till närmare reflexion däröfver, huru vi hafva att
tänka oss den förutsatta objektiva eller noumena
verklighetens förhållande till det endast i vår subjektiva åskådning
gifna rummet. Och i detta hänseende kunde han då,
åtminstone tills vidare och i största allmänhet, svara ungefär
så: om de noumena tingen tänkas i enlighet med sina
in-telligibla förhållanden verka på vårt sinliga medvetande,
hvilket åter på sitt egendomliga sätt ordnar och
sammanfattar sina intryck, så blifva dessa intelligibla förhållanden
sålunda lika som öfversatta på den subjektiva åskådningens
språk och framträda här såsom relationer i (eller till)
rummet. Och hvad han förstår med en sådan »öfversättning»
eller omsättning af förhållanden, detta kunde han vidare
belysa genom en från ett annat område hemtad analogi, i
det han hänvisade till hvad äfven de fysikaliska
vetenskaperna bekänna och bevisa med afseende på färger, toner
o. dyl’, sinliga qvaliteter. Äfven här menar nämligen den
populära föreställningen, att vi endast behöfva öpna våra
sinnen för att genast erhålla fullt trogna och tillförlitliga
förnimmelser af en oss omgifvande verld, sådan densamma
existerar redan före och oberoende af vår uppfattning. Hon
tror helt naivt, att färgerna lysa, att tonerna klinga i
rymden o. s. v., och att de skulle så göra, äfven om vi tillslöte
våra ögon och tillstoppade våra öron och alla andra
förnimmande väsenden gjorde detsamma. Ty hon känner icke,
eller åtminstone glömmer hon oupphörligt ånyo, något som
likväl för längesedan varit en afgjord sak inom dessa
vetenskaper, att hvad som af oss senteras såsom farg eller
ton, ljus eller ljud, i den yttre verlden (hvilket här är
liktydigt med i objektivt hänseende) eger sin motsvarighet i
eterdallringar och luftvågor. Och ännu mindre vet hon
något om de mångfaldiga, fysiologiska och psykologiska,
processer eller funktioner, hvilka vetenskapen, huru
ofullständigt hon än må begripa eller kunna beskrifva dem, dock
måste postulera såsom förmedlande öfvergången från dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
