Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 1 och 2, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN LOTZES LÄRA OM RUMMET.
321
enligt tyskarnes vanliga terminologi »spiritualismens» —
företräde framför materialismen. Enligt honom är det nämligen en
i vår egen förnuftiga ande inneboende oafvislig fordran, att
all verklighet beherskas af värdefulla ändamål och att
densamma bildar ett efter en betydelsefull plan ordnadt helt.
För L. själf är denna teleologiska eller, såsom den äfven
betecknas, »ästetiska» synpunkt visserligen umbärlig i
förevarande afseende, så till vida som han redan »af rent
teoretiska skäl» är öfvertygad om idealismens nödvändighet.
Men eljes framhåller han med mycken bestämdhet, att den
nämda teleologiska vuen öfver verlden är minst lika
berättigad som den andra förutsättningen om en genomgående
och undantagslös (mekanisk) lagbundenhet, hvarpå all
naturvetenskap, medvetet eller omedvetet, hvilar. Den förra är
lika berättigad som den senare att inverka bestämmande på
vår vetenskapliga verldsåsigt, ty L. bekänner sig
fullkomligt sakna sinne för det slags »dubbla bokföring», som inom
vetenskapen hyllar en princip och vill hålla sig skadeslös
för dess tröstlöshet genom att i tron omfatta en annan
däremot motsatt, — ett förfaringssätt, som synes honom
innebära »en oväcdig söndersplittring af våra andliga
krafter». Men måste altså det teleologiska betraktelsesättet
erkännas såsom oafvisligt äfven inom vetenskapen, så blir det
vidare lätt att visa, huru som detsamma kräfver, att all
verklighet uppfattas såsom besjälad och andlig, eller med
andra ord att i grunden ingenting är dödt, utan öfveralt är
lif och medvetande, endast i skilda grader af fullkomlighet.
Ty ändamål, plan, värde, betydelse — alt detta är ju sådant,
som icke kan existera eller tänkas annorlunda än i och för
och med afseende på lefvande, d. ä. förnimmande,
sträfvande och (enligt L. framför allt) kännande varelser.*
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
