Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den gula dominon, af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gula dominon.
Interiör af
Ernst Lundquist.
Personerna:
Grefve Hugo Liljenfeldt.
Hildegard, hans hustru.
En betjent.
En kammarjungfru.
Elegant salong hos grefven. Fond- och sidodörrar. Ofvanför en soffa
ett porträtt i olja af Hildegard.
Grefven (i fonddörren, talar utåt): Det är bra; kom sedan
tillbaka och hämta den stora kappsäcken, så är allt klart
(kommer fram på scenen). Låt Se, är ingenting glömdt? (ser sig
omkring, blir varse porträttet) Porträttet der! — Hvad det är likt
henne! (tar ned taflan). Det skulle åtminstone ännu kunna
vara likt, om. det vore taget i baldrägt. Om jag kunde
taga det med mig! Nej, — hon skulle sakna det — och
hvad skulle hon tänka om mig? Nå ja, men det är ju mitt;
jag fick det af henne på vår första lysningsdag. Nej, det
vore en omanlig svaghet. Jag måste ju nu sopa igen alla
spår efter denna qvinna i mitt lif (hänger upp porträttet).
Kammar jungfrun (från venstra sidodörren med en hvit domino
öfver armen).
Grefven (ännu sysselsatt med porträttets upphängande; för sig}.
Någon kommer — det är som om jag gjorde något ondt.
(högt) Jaså, det är Annette. Är grefvinnan hemma?
Kammarjungfrun. Ja, men hon håller på att göra
toalett.
Grefven. Hon ämnar sig således bort?
Kammarjungfrun. Ja, på militärsällskapets maskerad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
