Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den gula dominon, af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GULA DOMINON.
347
Grefven. Först på bröllopsdagen sade mig min far
skälet, hvarför han just valt dig till sin sonhustru. Din
slägt var, ehuru fattig, en af landets äldsta och ädlaste, som
medlem af den skulle jag ha bättre utsigter på min
diplomatiska bana.
Hildegard. Följden blef, att du slog diplomatien ur
hågen. Det var stolt och manligt handladt.
Grefven. Det var romaneskt, öm du så vill, men jag
ångrar det inte.
Hildegard. Något senare berättade mig din mor,
hvarför hon å sin sida hade utsett mig till sin Hugos moitié i
den enformiga kadrilj, som kallas lifvet: jag hade ett
klingande namn, kunde talangfullt leda en konversation, valde
mina färger med smak — och man talade om mig i
salongerna.
Grefven. Min far sade mig också, att tanken pä vårt
giftermål utgått från din mor, som af ekonomiska skäl
behöfde en allians med vår slägt, och att det var hon, som
så godt som friat för din räkning.
Hildegard. O, det är skändligt! Men detta visste jag
inte af, jag bedyrar dig det
Grefven. Naturligtvis — nu tror jag det ej längre.
Du hade endast lydt din mor, och hon hade aldrig sagt
dig, att kärleken är en nödvändig faktor i äktenskapet. —
Der ungefär afstannade vårt samtal på bröllopsdagen.
Följande morgon förvånades jag och hela verlden genom den
upptäckten, att du plötsligt försvunnit — du hade rest till
en väninna i landsorten, som jag sedan fick veta.
Hildegard. Och du, som har en afgud vid namn
konvenansen, du dömde mig om möjligt hårdare än alla andra.
Grefven. Jag respekterar konvenansen såväl som alla
andra former, så snart de äro uttryck af en berättigad idé.
Du glömde dessutom vid detta tillfälle, att det namn, öfver
hvilket ditt excentriska beteende kastade en nyans af
löjlighet, tillhörde din make — och dertill en make, som för
dig nästan var en främling.
Hildegard. Jag inser nog, att du har rätt, och jag ber
så hjertligt om din förlåtelse, men — jag hade just den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
