Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den gula dominon, af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
DEN GULA DOMINON. 348
tiden en stor sorg och — jag var knappast tillräknelig för
mina handlingar. Jag kunde inte visa mig för verlden —
minst för dig.
Grefven. En sorg? Denna måtte i så fall ha gått
mycket snart öfver, och detta bekräftar återigen en af mina
trosartiklar: att qvinnorna äro ytliga och fåfänga.
Hildegard. Hvaraf drar du dessa slutsatser?
Grefven. Af den i sanning exempellösa energi,
hvarmed du vid din återkomst kastade dig in i nöjenas virfvel.
I salongerna hyllades du som om du varit skönhetsgudinnan
sjelf, men — jag har sett aktningsvärda personer höja på
axlarne, då du visade dig.
Hildegard. Och du gjorde sjelf på samma sätt?
Grefven. Nej, jag kunde endast beklaga dig, ty jag
visste, att du hade anlag till någonting bättre än till
baldrottning.
Hildegard. Hvaraf visste du det?
Grefven. Af de få samtal, jag hade med dig före vårt
bröllop.
Hildegard. Dessa baltriumfer — de voro dig således
emot? Din mor sade mig motsatsen.
Grefven. Om du hade frågat mig sjelf, skulle jag ha
sagt dig min tanke om den saken.
Hildegard. Jag tyckes vara född till misstag. — Men
hvarför hejdade du mig inte i tid? Du hade kunnat göra
det med ett enda ord.
Grefven. Verkligen? Du glömmer, att du sjelf
förbjudit mig att tala till dig annat än vanligt salongsprat.
Hildegard. Det är sant. Fortfar.
Grefven. Ja, du vet sjelf, hurudant vårt lif varit. Långa
tider förgingo utan att jag såg dig annat än då vi i
societeten ex officio uppträdde arm i arm. Slutligen blef du
för mig nästan som ett slags otydlig drömbild — ett hvitt
moln af flor och spetsar, hvarur framblickar ett ansigte med
ett par ögon gnistrande af en bacchantisk glädje.
Hildegard. Och denna glädje, föll det dig aldrig in,
att den kunde vara konstlad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
