- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1880 /
353

(1880-1890) [MARC] [MARC] With: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den gula dominon, af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN GULA DOMINON.

353

Hildegard. Nej. Mitt barndomshem hörde inte till de
gudfruktiga. Jag hade alltid fått vänja mig att söka min
tröst, om jag behöfde någon, snarare i en bal än i en bön.
Och arbeta kunde jag inte, det hade jag aldrig gjort förr
— ,det stred mot konvenansen. Deraf kom det sig, att
det som utgör andra qvinnors styrka och lycka, blef mitt
lifs förbannelse. För oss är kärlekens gudinna ofta en ond
norna, som ödelägger hela vårt lif, om det så behagar henne.

Grefven. Detta är ju fatalism.

Hildegard. Det är min erfarenhet.

Grefven. Och han, den ovärdige, anar inte att du
älskar honom?

Hildegard. Nej, och all min sträfvan är att han aldrig
måtte få veta det.

Grefven. Så ;mycket bättre för honom, han vet då
inte hvad han i dig förlorat.

Hildegard. Inga tomma artigheter, Hugo; de passa
inte mellan oss.

Grefven. Men säg mig, då du bar på en sådan passion,
hvarför gifte du dig då med mig?

Hildegard. Ja, hvarför gifte jag mig med dig? Men
nu skola vi tala om något annat. Min domino kan nu inte
låta vänta på sig längre, och vi skiljas åt för alltid. Får
jag således hoppas, att vi nu äro qvitt? Och äro de
ensamma aftonstunderna glömda?

Grefven. Det äro de — (för sig) Men nu hår jag ännu
dystrare och ensammare stunder att vänta.

(Kammarjungfrun inträder med den gula dominon).

Hildegard. Ah, der är ändtligen min domino. Hjelp
mig, Annette, att bli af med morgonrocken. Har du också
räkningen, som jag bad om? (Kammarjungfrun lemnar den och
går). Hvad vill detta säga? Ett formligt bref i stället för
en räkning — (läser). Hvad ser jag? Det är från Anna!

Grefven. Hvad är det^Hildegard? Du bleknar? Hvad
har händt? ,

Hildegard (räcker honom brefvet) Läs!

Grefven. Men —

Hildegard. Läs det, säger jag; det rör dig. Läs högt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 5 14:44:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1880/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free