- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1880 /
352

(1880-1890) [MARC] [MARC] With: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den gula dominon, af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352

DEN GULA DOMINON. 352

Jag har träffat henne någon gång hos min sömmerska, som
är hennes slägting. Annars är jag visst ingen
barmhertig-betssyster; det är egentligen dessa kärlekens martyrer, som
tilldraga sig mitt intresse.

Grefven, Derför att du sjelf på ditt sätt är en sådan?

Hildegard. Kanhända.

Grefven. Känner jag honom?

Hildegard. Hvem? Annas förförare?

Grefven. Nej, den som ödelagt din egen lycka.

Hildegard. Ja, du känner honom — åtminstone något
litet. Det var så godt som ett barndomstycke, ehuru han
väl knappast märkte, att jag fans till, förr än då vi bägge
voro fullvuxna. Jag höll honom mycket kär.

Grefven. Och han?

Hildegard. Omständigheterna fogade det så att vi
fördes tillsamman. Jag hade aUa anledningar till den tron
att han älskade mig. Några dagar räckte denna villa. Jag
trodde mig ej lefva qvar på jorden — jag vågade knappast
andas af fruktan att det var en skön dröm, som skulle
försvinna vid minsta rörelse. Men — det var i alla fall en
dröm.

Grefven. Han svek dig?

Hildegard. Nej, han hade aldrig älskat mig.
Alltsamman* var mitt fel, ehuru jag inte insåg det då. Jag
tänkte inte på, att en man af verld har andra intressen,
andra bevekelsegrunder för sina handlingar än att lyda sitt
hjertas röst. Så gick det till att jag en tid nästan hatade
honom.

Grefven. Du är alltid ytterlig i dina känslor.

Hildegard. Är väl detta mitt fel? Emellertid var
taggen djupt intryckt. Du, som är man, vet ej hvad det
vill säga att skämta och le, medan hjertblodet droppe för
droppe sipprar bort. Men det är en konst, som vi qvinnor
måste lära oss. Undrar du ännu på om glädjen ibland blef
något bacchantisk?

Grefven. Arma Hildegard,! Och bättre medel hade
du inte att döfva smärtan med?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 5 14:44:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1880/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free