Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Literatur - Bref från Kjöbenhavn, af Fr. W. Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.ITERATUR.
359
i Danmark, den sistnämnde efter att hafva brutit med en
förfluten tid som närmast hade betecknat honom som romantisk
lyriker, den förste blott med hänsyn till enskilda sidor af sin
diktarverksamhet. Drachmann utgaf ömsevis diktsamlingar, i
hvilka åtskilliga stycken voro fullkomligt gammaldags-romantiska,
och berättelser, hvilkas hela anläggning och utförande afgjordt
röjde en åtrå att skildra tid och tidsförhållanden med alldeles
samma lokalfärger, som de naturligen egde; Schandorph slog»sig
mer och mer uteslutande på den rent realistiska nutidsnovellen,
skildrade oftà med mästerskap den lägre medelklassen i Danmark
och gjorde det i former, som uppenbart bjödo alla teorier om
«det sköna» trots, bredt och ofta plumpt, men alltid med en
utomordentligt frisk och primitiv syn på lifvet, med grundlig
kännedom oin sina figurer och. med en humor, som i förening
med konstnärens öfriga framstående egenskaper kunde fresta till
att kalla honom den, danska literaturens Ostade. År 1878 utgaf
han en större novell, «Uden Midtpunkt«, kort derefter kom
dikten «Unge Dage«, och slutligen de «Fera Fortaellinger«, bland
hvilka det lilla förträffliga arbetet «Et Levnedslöb fortalt paa
Kirkegaarden» betecknar den höjdpunkt, hvartill författaren
hittills hunnit i riktning af kärleksfull konstnärlig behandling af
ett hvardagligt ämne.
De nämnda verken, i synnerhet «Fem Fortaellinger«, väckte
icke ringa uppseende, här och der också en inera lättförklarlig
än välgrundad opposition. Den danska allmänheten är, som
bekant, just icke synnerligen kritiskt utvecklad, och icke heller den
danska pressen: det eviga kritiserandet har hos oss ödelagt
förmågan att utöfva kritik. Man är vanligtvis ur stånd till att
knnna skilja mellan väsendtligt och oväsendtligt, det som hör
till saken och det som icke hör dit; har ett konstverk en eller
annan lätt i ögonen fallande brist, skall denna hos oss mycket
ofta kunna undanskymma verkets genomgående förträfflighet.
Schandorph är, säges det rätt allmänt, i hela sin alstring «rå.«
Påståendet är på samma gång berättigadt och oberättigadt.
Sanningen är den, att han med en viss understundom nästan
barnslig oförsynthet söker hvarje tillfälle att visa sig som motståndare
mot all tillgjord ärbarhet, mot sipphcten, den oäkta bildning,
som döljer sina brister under en tunn anständighetens fernissa;
han söker tillfälle, säga vi, och hans opposition mot det oäkta,
konventionella blifver derför ofta i hög grad «sökt.« Att det
gifves saker, som icke utan nödvändighet omtalas «för höfviska
öron«, vill han alls icke veta af; han använder med förkärlek
hvad Holberg kallar «stora kötteder«, är till det yttersta
rättfram, dock mindre der det blir tal om det sexuella, än på de
öfriga lekamliga behofvens vägnar. Härvid är nu att märka, att
denna plumphet så långt ifrån organiskt sammanhänger med hela
Ny Sv. Tidskr. V. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
