Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Literatur - Bref från Kjöbenhavn, af Fr. W. Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
LITERATUR.
andan i hans arbeten, att det skulle vara lika obilligt att döma
dessa efter den förra, sora om man ville fördöma en persons
karaktär, derför att han hade den ovanan att bita sina naglar.
Schan-dorphs «pluinphet« är helt enkelt en ovana; fläckarne skulle kunna
med ett penndrag borttagas från hans arbeten, utan att det
väsendtliga dervid underginge vidare förändring; formellt.kunna de
vanligen anses som motiverade som realistiskt karaktäriserande drag.
AttÄhau äfven på andra, mera betydande områden är
oppositionsman, låter sig icke förneka; i så väl den andliga som den
verldsliga samhällsordningen ser han mera osanning och förvändhet än
de flesta; så slår han till — och man känner ju «en satirikers
både vissa och ovissa lön.«
Den som häftigast svängt tuktoriset öfver de oartiga
realisterna är den ålderstigne skalden Carl Ploug, «Faedrelandets«
redaktör. Af några nyutkomna arbeten af Dracbmann och
Schandorph tog han sig i slutet af 1879 anledning till ett häftigt
angrepp icke blott på desse enskilda författare, utan på hela den
riktning d§ representerade, hvilken också helt nyss förut bragt
ett par föga lyckade alster i dagen, deribland den ingalunda
utan talang skrifna, men till ytterlighet gående och i hög grad
omogna novellen (»Gertrude Coldbjörnsen« af Erik Skräm.
Schan-dorph svarade i «Morgenbladet« med ett rimbref, i hvilket han
i ypperliga rytmer sökte, icke så mycket att försvara sig och
sina stallbröders sak, som fast mera att göra gällande, att de
beskyllningar, som riktades mot dem, i lika hög grad kunde
användas emot den, hvilken nu uppträdde som åklagare; Ploug
betecknade han som en rå och hänsynslös tyrann, som under
hela sin lefnad hade sökt att undertrycka hvarje sträfvan, hvilken
icke gick i samma riktning som hans egen. Ett versifieradt svar
till Schandorph visade, att Plougs anlag ingalunda lämpa sig för
polemisk poesi, men det efterföljdes af artiklar på prosa, i hvilka
Ploug sökte försvara sig emot de olika beskyllningar, som både
i Schandorphs dikt och i särskilda artiklar i vensterpressen
(hvilken strax skyndade sin skald till hjelp) hade uppstått emot hela
hans verksamhet som politiker, tidningsskrifvare och skald, och
nu bröt. striden ut öfver hela linien. Det utspann sig såväl
inom pressen som hos allmänheten en utomordentligt liflig
diskussion, som åter gaf anledning till en ovanligt liflig rörelse på
områden, hvilka icke direkt sammanhängde med det ofvan
omtalade.
«Den literära venstern« är hos oss en icke så liten krets;
kring koryfeer, sådane som Brandes, Schandorph och Drachmann
och tiraljörer som Skräm och Gjellerup, samlar sig ett ganska
betydligt antal menige anhängare, hvilka dels genom mindre
artiklar i blad och tidskrifter, dels genom att applådera hvad
den aktiva truppen utför, sträfva att främja «frihetens« sak —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
