Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Literatur - Bref från Kjöbenhavn, af Fr. W. Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3Ö2 LITERATÖR.
De literära alster af någon betydenhet, som det
tillända-lupna halfåret bragt i dagen, äro snart omnämda; de äro
egentligen blott två: äfventyrsdikten «Östen for Sol og vesten for
Maane« af Drachmann och berättelsen «En Romantiker« af Michael
Rosing. Det förstnämda arbetet, som är en behandling af
Psyche-sagan, sådan den framträder i Asbjörnsens äfventyr af samma
namn, hör till den romantiska sidan af sin författares
produktion och intager en mycket framstående plats i denna genom
den ofta underbart stämningsfulla lyriken, som gifver detta dess
väsendtliga skaplynne. Författaren visar sig åter här som så
ofta förut vara en ovanlig mästare i att forma och böja språket
i de mest olika och mot ämnets olika karaktär ypperligt
svarande rytmer; det finns partier i denna dikt, som obetingadt
höra till det allra skönaste, han skrifvit. «En Komantiker« är
icke blott i och för sig en god och läsvärd berättelse, utan den
är derjemte af särdeles intresse som ett vitnesbörd om, i hvilken
grad den nya realistiska rigtningen verkligen redan har inträngt,
i det att författaren, hvilken under den literära fejden vid nyåret
i fnll öfverensstämmelse med hela sin tidigare alstrings
idealistiska karaktär afgjordt stälde sig på Plougs sida och som på
flera ställen i sin bok starkt teorietserar i den gamla skolans
anda, praktiskt visar sig vara sig sjelf ovetande och ovilkorligt
påverkad och befruktad af den nya rigtningen. Alla måste vara
ense om att «En Romantiker« är hans bästa bok, och att han i
ingen af sina tidigare dikter har gått verkligheten så på lifvet
som i denna; den är till trots för de romantiska lärorna
väsendtligen en realistisk nutidsberättelse, hvilket författaren visserligen
minst af allt menat den skola vara. Af öfriga på senare tid
utkomna böcker inskränker jag mig till att nämna dikten
«Graa-broderen«, en berättelse i sexton sånger af Pseudonymen Diodoros.
Författaren, som för ett par år sedan väckte mycken
uppmärksamhet genom sitt verk, «Den evige Strid«, hvilket omfattade
tre betydliga och mycket egendomliga dikter, har här gifvit
bilder från reformationstiden i Danmark, samlade omkring en
företeelse, hvilken närmast må betecknas sora ett slags Povel
Elie-sen, en katolik som är missnöjd med mycket i det gamla
samhällstillståndet, men icke kan vara med om reformationens
fullständiga nedbrytande deraf. Dikten innehåller många vackra och
intressanta enskildheter, men lider alltigenom af en ovanligt tung
och föga beherskad form, så att den, som ett helt betraktad, är
svår att arbeta sig igenom och mycket långt ifrån att göra ett
friskt och tilltalande intryck. Ar denna produkt af den gamla
skolans anda i det väsendtligaste misslyckad, måste detsamma i
ännu högre grad sägas om den frukt, realismen har frambragt i
samhällsromanen «Aegte maend« af V. Secher, ett arbete som
icke utmärker sig för något annat än sin på en särskild punkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
