Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturforskningens resultat och mål, af P. T. Cleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och opererar med dem, som om han hade dem i sin hand.
Han låter deras frändskap draga dem tillsammans, så att de
efter hans vilja och ordination bilda ett slags
mikroplanetsystem, kallade molekyler. Men när detta skett, vidtager
fysikens område. Fysikerns uppgift är studiet af
rörelselagarne för molekylerna, hvarvid föga afseende fästes vid
atomernas materiela beskaffenhet. Uti molekylernas rörelse
ser han orsaken till ljudets och värmets fenomen, ja äfven till
ljusets och elektricitetens, förutsatt att ljusetern, som hittills
alldeles undgått kemisternas försök, är ett af molekyler
sammansatt ämne. Fysiken kan förvandla rörelsen hos
molekylerna, så att den uppträder under form af värme, ljus,
elektricitet, ja till och med kemisk kraft. Derigenom har
fysiken gjort ett storartadt framsteg, som väl kan anses
såsom ett af de aldra vigtigaste i vårt århundrade: hon har
bevisat krafternas enhet. Hon har visat att ingen ny kraft
kan födas eller försvinna, att kraften till sin qvantitet är
oföränderlig, men till sin qvalitet vexlande. Så långt har
kemin ej ännu hunnit i afseende på materien. Om man
ock kan ana, att de olika ämnena äro former af en materie,
så vore det dock att betänkligt ställa sig utom
naturvetenskapens råmärken, om man uttalade en sådan sats. För
kemisten måste än i dag några och sextio olika slag af
materie finnas. Men materiens oförstörbarhet var deremot klar
för kemisten, allt sedan vågen genom Lavoisier vid slutet
af förra århundradet infördes vid kemiska forskningar.
Genom molekylers attraktion till molekyler bildas
kropparna, och äro molekylerna oorganiska, uppstå sålunda
bland de fasta ämnena kristalliserande mineral eller de
kristaller, som kemisten framställer i sitt laboratorium. Men
äro molekylerna organiska, d. v. s. innehålla de kol, kunna
under vissa förhållanden af dem uppstå byggnader, som i
sin enklaste grundform kallas celler. Här vidtager en ny
stor gren af naturforskningen. Hvad det är, som grupperar
de organiska molekylerna tillsammans så, att de bilda en
cell, — det är oss fördoldt, skall kanske alltid blifva det.
Vi kalla det lif. Den, som säger att naturforskningen
uppdagat, att denna förenande kraft är bekant och intet annat
än vanliga krafter, som vi känna, talar icke sanning. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
