Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturforskningens resultat och mål, af P. T. Cleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna visserligen på laboratoriet framställa åtskilliga
organiska molekyler, och ingen grund förefinnes, som hindrar oss
antaga, att vi skola lära oss frambringa alla; men huru vi
skola bära oss åt för att bilda en lefvande cell genom dessa
molekylers hopsättande, det veta vi visst icke. Blanda
tillsammans socker, stärkelse, fett, ägghvita m. m.;
blandningen blir för visso ej lefvande!
Huru den första cellen eller lifvets första gnista
uppkommit, är ej lätt att gissa, — allt hvad vi veta är, att
cellen har ett medel att utveckla sig i en serie af nya
celler genom förökning eller fortplantning. Genom detta
förhållande har naturen så att säga sörjt för, att det organiska
lifvets gnista ej skall släckas. Cellen äfven i sin enklaste
form är en hel verld! Från den enkla cellen härstammar
allt lefvande, ja sjelfva menniskan! De celler, genom hvilkas
förening menniskans lif tändes, äro mikroskopiskt små och
ändock bära de inom sig fadrens och modrens, ja farfadrens
och farmodrens anlag. De bära ofta inom sig straffen för
fädrens missgerningar allt intill 3:dje och 4:de led.
Genom cellers förening med celler uppstå lefvande väsenden
af allt högre och högre ordningar. Liksom samhället bildas
genom samverkan och arbetsfördelning af flera individ,
så uppstå cellsamhällen, inom hvilka arbetet är fördeladt,
och ju talrikare cellerna bli, desto större blir möjligheten
för arbetsfördelningen, d. v. s. utvecklingen. Sådana talrika
cellsamhällen äro växterna och djuren. Dessa den
organiska naturens bägge riken utgå från samma punkt, liksom
hvarje särskild växt och särskildt djur, nämligen från cellen.
Vi veta alla, huru den man, som för alla tider gjort
vårt land aktadt och äradt äfven i verldens aflägsnaste
trakter, genom sitt snille bragte ljus öfver och system i
den organiska naturens former. Carl von Linné gaf en
mäktig impuls åt den organiska naturforskningen, ehuru hans till
följd af utvecklingens lag nödvändigt artificiela system gifvit
vika för allt mer och mer naturliga, som sträfva att så
godt som möjligt i samband med hvarandra ställa de
verkligen beslägtade naturföremålen. En följd af detta
systematiseringsarbete och den komparativa anatomin m. m. blef
bekräftandet af att naturen ej gör några språng. Mellan de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
