Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Literatur - Sv. Ad. Hedin, Franska revolutionens qvinnor, anm. af S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
LITERATUR.
sjelfva deltogo i dess hvälfningar, och den historiska
uppfattningen af revolutionen har också allt för mycket burit vitne
derom. Under den reaktion, som följde på Napoleons fall blef
ett oinskränkt fördömande på många håll det vanliga, och
yttringar häraf hafva ej heller saknats hos oss. Så förklarade
Atterbom ännu 1849 rent ut den stora rörelsen för en alltigenom
antikristisk manifestation och dess ledare för blott och bart
idioter eller intrigörer (såsom urtyp för de förre anför han
Lafayette, för de senare Mirabeau!) A andra sidan har den
moderna radikalismen särskildt i Frankrike gjort sig skyldig, till
likartade öfverdrifter i motsatt riktning, och dess
uppfattning-liar äfven inom historieforskningen bl. a. genom Louis Blanc,.
Robespierres ifrige försvarare, sökt göra sig hörd. Men äfven
moderat-liberale historieskrifvare såsom Mignet, ur hvars
förtjenst-fulla skildring .af den franska revolutionen den svenska
allmänheten torde hemtat sin mesta kunskap om denna tilldragelse,
hafva, ehuru de ej velat försvara revolutionens brott, dock
stundom så till vida sökt förmildra intrycken deraf, att de framstält
skräckväldet såsom det enda medlet, hvarigenom de nya
frihets-ideerna kunde upprätthållas gent emot emigranternas och det
raonarkiska Europas förenade angrepp. Och den förvirring, som
dessa på principiella motsatser grundade öfverdrifter
åstadkommit i taflan, har ytterligare ökats genom den legendväfnad,
hvarmed en okritisk och retorisk historieskrifning länge äflats att
höja intresset af de i och för sig tillräckligt effektfulla scenerna
i det väldiga dramat. Under senare tider har emellertid i
motsats mot dessa det politiska partisinnets erisidigheter, i
motsats mot den fatalistiska konstruktionen och det romantiska
efekt-sökeriet, en mera sund uppfattning af revolutionen börjat göra
sig gällande, och den, som härvid framför andra brutit vägen,
är den tyske historikern Heinrich von Sybel, sqm i sin på de
mest omfattande källstudier grundade Geschichte der
Revolutions-zeit-, ej blott med skoningslös hand sönderslitit legendväfnadens
förvillande prål, utan ock med samma opartiska stränghet
blottat hof- och adelspartiets som de revolutionära meningsflockarnes
förvillelser.
Men ej blott politiska utan äfven nationella lidelser hafva
inverkat på uppfattningen af revolutioneu ; särskildt har detta
varit fallet med afseende på frågan om revolutionskrigens
ursprung och förlopp, och ehuru Sybels arbete äfven i detta
hänseende är epokgörande särskildt såsom en berättigad gensaga mot
den chauvenism, hvartill den äldre franska historieskrifningen
ofta med afseende på denna fråga gjort sig skyldig, så torde
dock ej heller han alldeles kunna frikännas från den hos tyska
historieskrifvare särskildt i vår tid vanliga benägenheten att ur
exklusiv tysk eller preussisk synpunkt behandla alla historiska tilldra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
