Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Literatur - Pontus Wikner, Några drag af Kulturens offerväsen, anm. af L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.ITERATUR.
423
förekomma på de relativt lägre utvecklingsstadierna, utan
framträda först med ett egentligare kulturlif såsom dess afvigsida eller,
ännu uttrycksfullare, såsom dess skugg- eller nattsida. Dessa
missförhållanden, som uppstå med .kulturen och så tillvida i
henne hafva sin anledning, medföra lidande, fall och förderf, och
äfven i denna speciela mening kan man säga, att kulturen
kräfver offer, eller tala om ett kulturens offerväsen. Det är om
några drag af kulturens offerväsen i deflna inskränktare mening,
som det ifrågavarande föredraget handlar.
När man skall intaga en teoretisk position gent émot detta
faktum af ett ondt, som följer det genom civilisationen vunna
?oda i spåren, såsom skuggan följer ljuset, så måste man
antingen drifvas att betrakta detta faktum såsom ett ofrånkomligt
eller med nödvändighet grundadt i menniskans natur, eller ock
måste man fatta det ej såsom ett »metafysiskt» utan såsom
ett »moraliskt» ondt d. v. s. ett sådant ondt, som’ har sin
grand i menniskans godtyckliga frihet. Intar man den förra
ståndpunkten, som i sjelfva verket innebär ett förnekande af den
distinction, vi nyss gjort mellan ett allmänt och nödvändigt
kulturens offerväsen å ena sidan och ett mera specielt och tillfälligt
å den andra, så drifves man lätt. till kulturfiendskap och
pessimism. Ty om hvarje genom utveckling vunnet godt har ett
motsvarande ondt med sig, synes utvecklingen i det hela ej
medföra någon vinst utan snarare en förlust, i det den möda och
ansträngning, som kulturlifvet kräfver, till förlustsidan lägger ett
öfverskjutande pius. Ställer man sig åter på den andra
ståndpunkten, så ser man detta onda, som vi kallat kulturens
offerväsen, i ett annat ljus. Visserligen finner man det ega sin
all-mäuna förklaringsgrund i det menskliga kulturlifvet såsom ett
ändligt lif, men man fattar det ej såsom en nödvändig utan
såsom en tillfällig bestämning hos detta lif. Man vet då, att hvarje
vunnet godt, åtminstone så vidt det är ett sinnligt godt, har sin
frestelse med sig, och att således farorna och vanskligheterna
växa, i samma mon kulturen fortskrider; och man jäfvar ej
den erfarenhet, som lär, att dessa kulturens frestelser
oupphörligt leda till fall för individerna och till undergång för folken.
Dock låter man ej dessa nedslående fakta förblinda sin syn eller
fördunkla sitt hopp, så att man ej ser, att under hvarje
kulturskede individer ’funnits, som »i frihet och ljus uppburit» den
ideala sidan af sin tids bildning, eller så att man misströstar
om, att menskligheten i det hela någon gång skall kunna köpa
si^ fri från den förbannelse, hon ådragit och fortfarande
ådra-ger sig genom att falla för frestelserna i kulturens lustgårdar.
Förf. af Kulturens offerväsen bekänner sig principielt till det
sednare uppfattningssättet, då han i afsigt att varna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
