Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En kyrklig kulturbild ur vår tid, af E. Flygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44°
EK KYRKLIG KULTURBILD UR VAR TID.
aktning och af edert förtroende. Tvärt om förvarar jag
derom af eder hand många vittnesbörd, hvilka lika mycket
röra min predikoverksamhet som min person. Hända hvad
som hända vill, så skall jag dock alltid bevara detta i ett
tacksamt minne.
Men, på grund af en plötslig omkastning, hvars
orsaker jag söker icke i edert hjerta, utan i de hemliga
anläggningarne af ett i Rom mäktigt vordet parti, anklagar
Ni mig i dag för det Ni borde uppmuntra, tadlar mig för
det Ni borde gilla och fordrar Ni, att jag antingen skall
tala ett språk, eller iakttaga en tystnad, hvilka bådadera
icke längre skulle vara ett fullt och ärligt uttryck för hvad
mitt samvete bjuder mig.
Jag kan då icke ett ögonblick tveka.
Med ett tal, som på grund af en gifven
förhållnings-order vore falskt eller stympadt, skulle jag icke åter kunna
uppträda i Notre Dames predikstol. Jag må väl häröfver
uttrycka min saknad och mitt beklagande såväl inför den
insigtsfulle och modige erkebiskop, som för mig öppnat
denna lärostol och der vetat bibehålla mig trots alla
stämp-lingar^af de män hvarom jag nyss talat, som ock inför den
talrika åhörarekrets, som der omgaf mig med sin
uppmärksamhet, sitt deltagande, ja, jag vågar säga med sin
vänskap; men jag skulle icke längre vara värd detta
auditorium ej heller denna biskop — icke gillandet af mitt eget
samvete eller af min Gud — om jag samtyckte att inför
dem spela en dylik roll.
Jag aflägsnar mig på samma gång ifrån det kloster jag
bebor, och som uti det läge, man nu beredt mig,
förvandlar sig till ett fängelse för min själ. Då jag så handlar,
är jag ingalunda otrogen emot mina afgifna löften. Jag
har visserligen lofvat den lydnad ordensregeln fordrar, men
— väl till märkandes — icke utöfver de gränser, hvilka
förestafvas af mitt samvetes oförkränkthet, af min persons
och mitt arbetes värdighet. Jag har lofvat lydnad, men
endast under hägnet af denna rättfärdighetens och den
konungsliga frihetens högre lag, som enligt Jakob apostelen
är uti en kristen inneboende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
