Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En kyrklig kulturbild ur vår tid, af E. Flygare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44° EK KYRKLIG KULTURBILD UR VAR TID.
Det är det fulla utöfvandet af denna min heliga frihet,
som jag nu under mera än tio års tid inom klostret begärt,
drifven af en hänförelse, som varit fri från all mensklig
beräkning, om jag än icke vågar tillägga från alla
ungdomens illusioner. Om man nu i utbyte mot mina offer
bjuder mig tvångsbojor, så är det icke blott min rättighet
utan min pligt att tillbakakast a dem.
Den närvarande stunden är ödesdiger. Kyrkan har att
genomgå en af de våldsammaste, oberäkneligaste och mest
afgörande brytningar med afseende på sin jordiska existens.
För första- gången sedan trehundra år är ett allmänneligt
kyrkomöte icke blott utlyst, utan enligt den helige fadrens
eget uttryck rent af nödvändigt. Det är icke i ett dylikt
ögonblick, som en evangelii predikare, vore han ock den
ringaste af alla^ kan samtycka att iakttaga tystnad, lik dessa
»stumma hundar» i Israel, dessa otrogne väktare, hvilka
profeten förebrår, att de intet skall kunna gifva ifrån sig:
canes muti, non valentes latrare.
Helgonen hafva aldrig låtit pålägga sig tystnad. Jag
är icke ett af dem, men jag vet i alla fall att jag är af
deras slägte — filii sanctorum sumus — och min högsta
ärelystnad har alltid gått ut på att få träda i de fotspår de
lemnat efter sig på jorden, att der få gjuta mina tårar och,
om det en gång gäller, mitt blod.
Inför den helige fadren och inför det kommande
konciliet höjer jag derföre i min egenskap af kristen och af
prest min högtidliga gensaga emot alla dessa läror och
dessa åtgärder, hvilka väl kalla sig romerska, men som
icke äro kristna och som vid sitt allt djerfvare och allt
skadligare inkräktande hota att i grunden förändra hela
kyrkans lagstiftning, hela hennes lära såväl till form som
innehåll, ja sjelfva halten af hennes fromhet. Jag
protesterar emot den lika gudlösa som vansinniga skiljsmessa,
som man söker åstadkomma emellan kyrkan, som är vår
moder för evigheten, och det nittonde århundradets
^borgerliga samhälle, hvars söner vi äro i tiden och hvilket
förvisso också eger rättmätiga anspråk både på vår
pligt-känsla och på’vår tillgifvenhet. Jag protesterar emot denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
