Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 3, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HERMANN LOTZE’S LÄRA OM RUMMET.
art än det hufvudintryck, som det skall hjälpa till att
lokalisera, på det att det förra icke må sammansmälta med och
därigenom förändra det senare, utan endast sälla sig därtill
eller förbinda sig därmed »in der Weise einer Association»
d. v. s. så, att intetdera stör eller grumlar det andras
»eigenthümliche Natur und Färbung.» Endast så blir det
nämligen möjligt, att t. ex. hvilken färg 30m hälst kan
förläggas till hvilken ort som hälst med samma lätthet eller
utan att därvid gynna eller gynnas af den ena orten mer
än af den andra*. Men vidare och för det andra,
alldenstund det ju icke är fråga endast därom, att,
hufvudintryc-ken skola i vår rumsåskådning öfverhufvud skiljas eller
hållas i sär från hvarandra, utan därom, att de skola ordna sig
i fullt bestämda lägen och på fullt bestämda afstånd
sinsemellan**, så är det tydligen icke häller tillräckligt, att de
lokala biintrycken öfverhufvud äro på något sätt qvalitativt
skilda från hvarandra (så att hvarje punkt af näthinnan har
— eller bättre uttryckt när den afficieras, framkallar ett
visst bestämdt sådant), utan det blir nödvändigt, att desamma
äro sinsemellan likartade och kommensurabla, så att de
kunna bilda ett system af sammanhängande serier af
intensiva eller qvalitativa differenser***.
Dessa fordringar söker nu L. att tillgodose genom sin
förnämligast på ögats fysiologiska beskaffenhet grundade
hypotes, för hvilken vi gå att i största korthet redogöra.
Det är en bekant sak, att ögats näthinna icke öfveralt har
samma grad af känslighet för ljusintryck, utan att det
finnes en liten, i det närmaste åtminstone i hennes midt
belägen, fläck (den s. k. gula fläcken eller centralgrufvan),
hvilken i detta hänseende utmärker sig framför hennes
öfriga delar och hvarifrån denna känslighet åt alla håll
gradvis aftager. Denna fläck kallar L. för korthetens skull
»det tydligaste seendets punkt.» Om en tillräckligt stark
ljusstråle faller , snedt in i ög^t, så att den träffar näthinnan
på något ställe på sidan om denna punkt, så blir en följd
* Jmfr ofvan s. 481.
** Detta förbises fullständigt af dem, som tro sig hafva förklarat alt,
då de hänvisat till de isolerade nervbanorna. (Jmfr noten s. 476).
*** Metaph. s. 553—4. Jmfr ofvan s. 286.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
