Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Hermann Lotze’s lära om rummet, 3, af K. R. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN LOT%R*S LÄRA OM RUMMET.
489
ligen såsom anlag a priori gifna, likvisst behöft att
utvecklas och utbildas genom erfarenhet och öfning*.
Hvad L. anser sig hafva förklarat genom sin ofvan
framstälda hypotes är, såsom man lätt finner, ingenting
vidare än den med det yttre föremålet # öfverensstämmande
»inre teckningen» af dess bild eller med andra ord den
inbördes ordningen mellan de färgade punkterna i vårt
»synfält». Härefter går han vidare och söker visa, huru vi
vinna — eller rättare huru vi utveckla vår a priori
inneboende föreställning om en tredje dimension (d. ä. af
per-spektiviskt djup) och huru erfarenheten lär oss att, så
småningom alt säkrare och riktigare, äfven i denna nya
dimension lokalisera (eller om man så vill »projiciera») våra
synförnimmelser. Det. är obestridligt, att äfven härvid våra
ögons rörelser spela en viss roll. Och i förbigående må
såsom ett intressant faktum framhållas, att likasom t. ex.
astronomen med fullt medveten afsigt såsom lokaltecken
använder en vinkel som bildas af tvänne mot hvarandra
konvergerande synlinier (eller den s. k. »parallaxen»),
nämligen när han trigonometriskt bestämmer himlakropparnes
afstånd från jorden, i alldeles likadant syfte, endast i
vanliga fall mindre medvetet, betjänar man sig i det dagliga
lifvet ofta. nog af »dubbelögats» konvergensrörelse — eller
noggrannare uttryckt af den häraf betingade
innervations-känslan — for att bedöma isynnerhet längre afstånd, något
hvari t. ex. alpjägare och sjömän, såsom bekant, pläga
förvärfva en högst förvånande skicklighet. Men detta betonas
af L. mycket mindre än af många andra **. Hvad han
* Metaph.’ ss. 554—6 och 564; Revue phil. s. 360; Med. Psych. ss.
337 och 359. <
** T. ex., af Wundt. Vi begagna tillfallet för att till dennes Grundzüge
der physiol. Psychologie (Leipzig 1874) hänvisa den, som möjligen skulle
vara intresserad , af att genom en rikedom af samlade psykologiska
iakttagelser finna bekräftadt, huru afgörande våra Ögons egendomliga rotationer
och hela inrättningen af deras motoriska apparat inverkar på vår
uppfattning af alla möjliga slags rumsförhållanden. W. ansluter sig nämligen i
viss mening till L:s lär£ om lokaltecken. Men han modifierar densamma
högst väsentligt, — i alfta största korthet sålunda, att han icke vill i
likhet med L. finna dessa lokaltecken ensamt eller omedelbart i
rörelse-känslornas qvalitativa differenser, utan därjämte äfven antager vissa »qvali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
