Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Rembrandt i Nationalmusèum, af G. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
letsdragen erinra oss om vissa raderade sjelfporträtt af
honom från samma tidiga epok.
De öfriga 4 bilderna tillhöra alla mästarens senare
period, dessa år efter Saskias bortgång, då han söker
ersätta sin brutna husliga lycka med nya, mera tvifvelaktiga
förbindelser, och då hans ekonomiska välstånd spränges;
för hvarje år står han altmera ensam, som målsman för
den stora konsten, — det är nu den realistiska
genre-kon-stens gyllene tid —, men sjelfständigt, kraftigt och
passio-neradt som hans sinne är — icke melankoliskt —, arbetar
han blott så mycket ifrigare och nästan trotsigt efter sitt
lynne. — Till den s. k. »Rembrandts kökspiga» (584, dat.
1651), som Bode med rätta beundrar, finner han ett
por-trättlikt røötstycke i den ungefärligen samtida »Flickan med
qvasten» i Petersburg. Mera entonigt och mindre briljant
målade äro gubben (581) och gumman. (582, daterade 1655),
hvilka dock icke torde få kallas R:s föräldrar. Fadren dog
redan 1632 och modren 1640, två år fore Saskia. Bode
finner i våra bilder ingen större likhet med de oomtvistade
porträtt, man eger af dem. Men val finnas i flere gallerier
än vårt dylika karakteristiska gubb- och gumm-bilder, hvilka
utan större skäl benämnas Rembrandts föräldrar.
Återstår så den s. k. »Ziskas ed» (578), den största
och »intressantaste taflan i samlingen». Utom den s. k.
»Nattvakten» i Amsterdam, (hvilken i parentes sagdt
ingalunda är något nattstycke), innehåller ifrågavarande bild
flere figurer i full kroppsstorlek än någon annan af
Rembrandts hand. Taflan är aldrig färdigmålad och saknar
derför också signatur och datum, men dess äkthet är icke
dess mindre påtaglig, äfven för Bode. Dess ofullbordade
skick försvårar ock tydningen af innehållet. Bode tviflar
stärkt på den traditionela benämningens riktighet och vill
gerna finna ett gammal-testamentligt ämne, men vet ej
hvilket. Onekligen ligger det mycket i det hussitiska
ämnets karaktär, som måste anslå en holländsk protestant på
1600-talet, särskildt en man med Rembrandts lynne. Men
å andra sidan måste medges, att ett sådant historiskt ämne
förefaller främmande för hela hans konst. Bode erinrar om
Ny Sv. Tidskr. VII. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
